Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

American Idiot ösig teaterkonsert

Publicerat måndag 9 februari 2015 kl 14.30
"En musikal av grabbar om grabbar"
(3:02 min)
american idiot
foto: Malin Arnesson

Malmö opera fortsätter att sätta upp nya musikaler som inte är spelade i Sverige tidigare. I helgen var det premiär på American Idiot. Musikalen som bygger på Punkrockbandet Green Days album med samma namn, om frustrationen över George Bush, krigshetsen och medievärlden på 00-talet efter 9/11 i USA.

American idiot är en musikal av grabbar om grabbar., som dessutom verkar rätt upptagna av sig själva. Som vilsna själar i ett krigshetsande George Bush-land, stryker de omkring och vet inte riktigt var de ska ta vägen. Den ene åker till staden och börjar knarka, den andre rycker in i armén och förlorar benet, den tredje tvingas (mot sin vilja) stanna hemma, när flickvännen blir gravid. Och på vägen sjunger de ut sin existentiella smärta med ett plågat allvar, som bara rockkillar kan...

Tjejerna då ? Tja, de är mest biroller och förtjänar (oftast) inte ens namn i den är musikalen.

Nåja, kommer man bara över de snedvridna förutsättningarna så är det en ösig teaterkonsert. Jag säger konsert. Mycket till story har den inte. Det handlar mer om att skildra ett tillstånd , en känsla av hopplöshet och frustration.

Det låter det utmärkt, i alla fall om man är ett Green day-fan. Malmöoperan har satt ihop ett kanonband, och åter igen har man castat sångare av högsta kvalitet. Scenografin är en blandning av ruffiga ställningar, filmprojektioner i fonden och avancerad ljussättning.

Johnny, den ledande rollen, görs av Bruno Mitsogiannis. Han ser lite ut som om han botaniserat i Dregens gardrob. Det är inlevelse i varenda ton han tar, men han växer också i spelscenerna. Och det trots att han får tampas med en dialog som är på svenska, när sångtexterna är på engelska. Dåligt av teatern att inte översätta allt, tycker jag. Diskrepansen mellan det som sägs och sjungs blir påfallande

Regissör Philip Zandén kan Malmöoperans jättegap till scen utan och innan sen han var chef här. Han utnyttjar djupet och bredden till fullo och försöker hela tiden hitta nya vinklar. Men kämpar också med ett material utan riktigt framåtdriv. Hur ösigt det än må vara, så blir det som teater ganska enahanda efterhand.

Rockens DNA, handlar ju om att bryta med det ordnade, att stå fri, gå sin egen väg. Men paradoxalt är det de hårdast gruppkoreograferade numren som blir mest slagkraftiga. Som första aktens "Holiday" och lite senare "Letterbomb", den sistnämnda med de kvinnliga delen av ensemblen anförda av Frida Modén Treichl.

Det är låtarna, artisternas höga nivå, den musikala kvaliteten som griper tag i en - personernas öden eller ungdomsupproret gör det inte.

Kanske för att revolt efter 8 veckors repetition, känns just repeterad.

David Richter

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".