Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Kvartett" på Stockholms stadsteater

Publicerat tisdag 10 februari 2015 kl 13.00
Heiner Müllers "Kvartett" alls inte ointressant
(2:17 min)
Gerhard Hoberstorfer och Petronella Barker i Kvartett (beskuren bild) Foto: Petra Hellberg
Gerhard Hoberstorfer och Petronella Barker i Kvartett (beskuren bild) Foto: Petra Hellberg

Dramatikern Heiner Müller var ett av gamla DDR:s stora namn – men alltid en nagel i ögat på de styrande och mer spelad i väst än i öst. Häromåret spelades pjäsen ”Hamletmaskinen” på Stockholms stadsteater och nu var det dags igen; Müllers ”Kvartett” efter Choderlos de Laclos brevroman ”Farliga förbindelser” från 1782. Sofia Jupither regisserar Lars Bjurmans svenska översättning av ”Kvartett” och Maria Edström var på premiären.

Heiner Müller har sagt sig inte ens läst de Laclos utan bara Heinrich Manns förord till den tyska översättningen, lite typiskt Müller. Men det verkade räcka, för ”Kvartett” är brevromanen nerkokad till de vitnande benen, till den grymma koreografin mellan Merteuil och Valmont, de två adelsmänniskorna. Hos Müller befinner sig de två också i ett slags stereofonisk rumstid; både i tiden före den franska revolutionen och i en bunker efter ett tredje världskrig.

Lars Östberghs scenrum är fyllt av svart aska, svart himmel, en svart massiv bänk. Petronella Barkers Merteiul i svart kappklänning och sylvassa klackar, Gerhard Hoberstorfer i svarta välskräddade gångkläder.

Deras kärleksaga går på tomgång och de byter roller, leker fram den andres förförelser och manipulationer. Genom deras mörker verkar bara kontrollbehov och dödslängtan kunna färdas fritt och Sofia Jupither har gjort en mycket konsekvent uppsättning, vågar ligga tätt jäms det där onda och cyniska som Müller själv påpekat. Barker är skickligt utmanade och fräck och väldigt, om uttrycket tillåts ”fallisk” i sin framtoning. Hoberstorfer är mild, passiv, nerskruvad i sin roll som den förförda och bedragna och det är intressant nog mannen som spelar maktlös kvinna som drar till sig min uppmärksamhet.    

Naturligtvis handlar det inte om kärlek, utan om makt och förstörelse men även makten har sin berusning och yra – så om Jupither har tagit fasta på Müllers ord om en ond, cynisk och liksom terroristisk pjäs har hon däremot inte riktigt anammat den Müller som citeras i programbladet: ”att Kvartett trots allt faktiskt också är en komedi.” 

Kanske är lite för mycket bunker och lite för lite pre-revolutionära bakelser i den här uppsättningen, om ni frågar mig - men ändå är den inte alls ointressant.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".