Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Lördagskrönika

Rätten att bli hörd - men inte sedd

Publicerat lördag 14 februari 2015 kl 07.00
"Kanske är vi ovana att hantera att olika typer av fri- och rättigheter står i direkt konflikt med varandra?"
(3:41 min)
Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson. Foto: Sveriges Radio
Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson. Foto: Sveriges Radio

I veckan som gått har Aftonbladets granskning av nätforumet Flashback fått mycket uppmärksamhet. Anonyma näthatare har fått sina identiteter avslöjade. Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson, som på lördagar framöver kommer kommentera aktualiteter i Kulturnytt, funderar över friska tag och viss förvirring i fri- och rättighetssvängen.

Skulle du reagera om någon sade sig vilja gå in på din arbetsplats och utföra ett dåd likt Anders Behring Breivik? Skulle du haja till om din läkare baktalade dig i sällskap med andra, eller om en politisk tjänsteman hävde ur sig rasistiska tirader?

I den fysiska verkligheten är svaret sannolikt ja. Men i den digitala verkligheten är svaret mindre klart - vi har kanske vant oss.

Den största förvåningen och debatten efter att Aftonbladet offentliggjort ljusskygga förehavanden på Flashback har gällt själva granskningen, snarare än det som sagts.

Redaktören Marcus Jerräng på it-nyhetssajten IDG skrev tidigare i veckan både klokt och kluvet om att "Flashback är inte längre anonymt och det är en milstolpe hur man än ser på det" och det är nog helt sant.

Aftonbladet och dess samarbetspartner Researchgruppen tycks nu sitta nu på en enorm informationsmängd om människors digitala liv, och därmed ett lika stort ansvar.

En invändning har också varit att näthatet är också ett betydligt mer spritt fenomen än bara Flashback, och omvänt att Flashback är betydligt bredare än hot och hat - här löper bokstavligen trådar med matrecept parallellt med våldsfantasier.

Samtidigt är det en fascinerande rundtur på mänsklighetens mörka sida. Ett journalistiskt projekt som för ovanlighetens skull skickar tillbaka svåra frågor till läsaren. Här finns till exempel en hönan- eller ägget-fråga inbyggd: Gör nätforumens existens att fler släpper på hämningar, eller är de svar på en evig efterfrågan? Och vad blir konsekvenserna av att gränsen mellan privat och öppet är så upplöst, och att den digitala offentligheten är baserad utomlands och så ofta onåbar för nationella myndigheter och rättsapparater?

Aftonbladet vänder också udden i den grävande journalistiken mot ett annat håll än vanligt. I den traditionella dramaturgin är oftast makthavaren skurk och folket offer. Här är det istället det murkna i "oss" som är makten, och den enskilda människan den utsatta. En diskussionstråd kan byggas av människor som var för sig upplever sig som maktlösa och frustrerade, men som mobb utövar makt över en enskild människa som pekas ut och beljugs. Och här finns ju, handen på hjärtat, också frågan hur alla vi som även utan konton surfar in och tittar på, faktiskt legitimerar skvaller och hat och hot.

En del av svaren från utpekade i artikelserien, men även reaktioner i sociala medier, visar en förvirring kring vad yttrandefrihet är. I antologin "Rasismen i Sverige" som kom ut i höstas, skrev författaren och skribenten Isobel Hadley-Kamptz klargörande om yttrandefrihet, och hur den skiljer sig från andra typer av rättigheter. Rätten till bostad, utbildning och likabehandling kräver att någon annan är med och bidrar. Rätten att yttra sig, däremot, kräver inte mer av någon annan än att hen inte försöker bestämma över en. Det där tolkas dock allt oftare som "rätten att bli hörd", och än längre, att inte bli emotsagd och därmed tvingas ta konsekvenser för det man uttrycker.

Hur kommer det sig? Kanske är vi i det sekulära och traditionellt homogena Sverige ovana att hantera det faktum att olika typer av fri- och rättigheter står i direkt konflikt med varandra.

Med de allt större friheterna utvecklingen ger oss att kommunicera och agera i en allt mer heterogen omvärld, så ökar ansvaret i samma takt. Oavsett vad man tycker om Flashbackgrävet, så skärper det frågan. Det kanske blir dess främsta bidrag till framtiden.

Mattias Hermansson
mattias.hermansson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".