Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

I Have Been to Hell and Back - Louise Bourgeois på Moderna Museet

Publicerat lördag 14 februari 2015 kl 07.30
Cecilia Blomberg om I Have Been to Hell and Back - Louise Bourgeois på Moderna Museet
(3:19 min)
Together 2005 av Louise Bourgeois Foto: Christopher Burke
Together 2005 av Louise Bourgeois Foto: Christopher Burke

Louise Bourgeois hör till de allra största namnen i 1900-talskonsten - men hennes genombrott kom sent. 71 år fyllda tog hon plötsligt ett kliv ut på världsscenen med sin stora spindlar, kroppar, teckningar och rumsliknande celler. Det här är första gången som Moderna Museet visar hennes konst i en stor separatutställning. Kulturnytts konstkritiker Cecilia Blomberg har varit där.

Finns det nya ingångar till en så visad och berömd konstnär som Louise Bourgeois? Ja - tydligen, bevisar Moderna Museets curator Iris Müller-Westermann. Jag vill inte påstå att jag turnerat världen runt och sett samtliga stora presentationer av denna konstinkon, men några har det ändå blivit och tonläget är ett annat än det brukar vara. Mindre aggressivt, mindre uppslitande. I det stora hela mer försonande.

Louise Bourgeois blev nästan 99 år. Hon skapade in i det sista. Och flera av de allra senaste verken finns med här, men också några av de allra tidigaste från 1900-talets första del. Men istället för att hänga utställningen kronologiskt är den organiserad efter några av de teman som hon återkom till under hela sitt konstnärskap. Snyggt presenterat i en labyrintliknande arkitektur som för besökarna från ett tillstånd till nästa - samtidigt som rummen har kontakt med varandra. Det handlar om ensamhet, trauma, relationer eller som i rummet "Ge och ta" där en av utställningens mest drabbande bildsviter finns.

"10 AM is when you come to me", står det med darrig röd handskrift över en bild av en klocka där visarna förvandlats till en mans och en kvinnokropp. Det handlar om Jerry Gorovoy som var hennes assistent och nära vän i 30 år. Och på bilderna bredvid sträcker sig hennes händer efter hans händer. Röda. Blod och kärlek. Det finns något så utlämnade där i ett så öppet blottat beroende.

Den källa Louise Bourgeois ständigt återkom till och bearbetade, formade, är barndomen. Hon växte upp i en borgerlig fransk familj som reparerade antika gobelänger och nålen, tråden, lagandet har följt henne. Liksom ett av de riktigt stora sveken. Pappans otrohet med den unga guvernant som var anställd för att ta hand om Louise och hennes bror. Och ilskan mot fadern har varit ett starkt tema i hennes konst. En aggressivitet som syns. Slå sönder och laga.

Stympade kroppar. Vassa föremål. Huvuden med flera ansikten. En oro. Men mot slutet av livet och även i slutet av den här utställningen är det som om lugnet tar över. Behovet av att kassera, förstöra och sen tvångsmässigt laga verkar inte lika stort som tidigare. I ett vitrinskåp sitter en liten sydd kvinnokropp på knäna med böjt huvud och med armarna om ett blått, skört glasklot. Runt henne en cirkel av blå trådrullar.

Lite längre bort går det att läsa broderiet på näsduken som gett utställningen sin titel. Den om att ha besökt helvetet - men vara tillbaka igen..... Och så står det: "And let me tell you it was wonderful". Så är det att vistas i närheten av Louis Bourgeoises konst. Även om det är lite mindre helvete än vad det brukar vara.

Utställningen pågår till den 17 maj

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".