Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Earth Matters på Artipelag

Publicerat tisdag 24 februari 2015 kl 07.30
"Som tribal-science fiction-maneter"
(2:54 min)
Earth Matters
JURGEN LEHL, Ishigaki (2014). Foto: Jean-Baptiste Beranger

På utställningen "Earth Matters" på konsthallen Artipelag på Värmdö utanför Stockholm så står naturmaterial, hållbarhet och jordens överlevnad i fokus, åskådliggjort genom både konst och design. Man utgår från "de kreativa näringarnas natursyn" som det heter. Utställningscuratorer är trendoraklet Li Edelkoort och Philip Fimmano. Måns Hirschfeldt ställde sig öga mot öga med Moder jord. Eller om det är Fader hav.

I am the Ocean. I am water. I am most of this planet. I shaped it.

Så säger Harrison Ford, som i en kortfilm tagit på sig rollen som oceanen och i ett bås på Artipelag rullar ett par sådana här filmer där kända skådespelare med ett närmast oöverträffat gravallvar spelar olika delar av vår planet. Och de är besvikna på oss.

Humans... I don't owe them a thing. I give. They take. 

Sådan är tonen, lite helig. Jorden stavas i texterna på väggarna konsekvent med stort J och det sägs att hoppet står till "instinktiva värden, uråldriga ritualer och arkaiska system; primitivism, animism och fetischism i ny, omdefinierad tappning".

Det låter väl absolut toppen men med risk för förstöra solståndsfesten skulle jag ändå vilja påpeka att det nog också viktigt med storskaliga lösningar, globala överenskommelser och högteknologi. Ibland t.o.m. viktigare än att, till exempel, göra de möbler av sten som visas här, som rimligtvis slukat massor av tillverknings- och transportenergi, till ingen praktisk eller konstnärlig nytta alls. Jag kan riktigt höra Maria Antoinette i huvud: "har dom inget bröd - låt dem äta möbler av sten..."

Därmed: färdiggnällt. För Earth Matters är en så pass stor utställning, att de förutom tovat och naturfärgat och skulpturer av sjögräs, också ryms flera verk som är både tanke- och oroväckande och formstarka. Till exempel Jurgen Lehls lampor gjorda av recyclat plastskräp från stränder. De ser ut som nåt slags tribal-sciencefiction-maneter och ger både livgivande ljus samtidigt som de utstrålar stor sorg. Som om de är något som blivit kvar, efter att mänskligheten lämnar scenen.

I den innersta utställningssalen stannar jag allra längst, och sitter på huk och tittar på hur luftfuktighet sakta blir till is. På golvet ligger ett kylskåp i sina enklaste beståndsdelar, ett gäng bilbatterier och en metallslinga som liknar nåt slags frost-orm. Det är en installation av Catharina van der Eetwelde och Stephane Sautour och den består också av svävande mobiler, och märkliga fjädrar och det som att hela rummet är sitt eget mystiska och mångsidiga ekosystem. En hotad balansakt där saker faller sönder och hänger ihop på samma gång. Det illusterar mer än väl komplexiteten i vår skenande samtid.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".