Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"De användbara" av Mattias Hagberg

Publicerat onsdag 18 februari 2015 kl 13.37
Martina Lowden om "De användbara"
(3:22 min)
Författaren Mattias Hagberg. Foto: Carina Gran
Författaren Mattias Hagberg. Foto: Carina Gran

Fängelser, sopor och uppstoppade elefanter - det är några av de ämnen författaren och journalisten Mattias Hagberg skildrat i sina böcker. Idag kommer "De användbara", en roman inspirerad av mörka kapitel i Sveriges historia. Martina Lowden har läst.

Jag har aldrig gillat uttrycket "finna sin form". Bilden jag får är den här: författaren har funnit sin form - i med smeten, in i ugnen. Hädanefter: alla kakor lika.

Inte heller Mattias Hagberg vill finna en form, inte en att leva med i alla sina verk och dagar. Hans tre senaste böcker tillhör inte bara olika genrer, utan olika blandgenrer; var och en har sina egna proportioner mellan biografi, essä och fiktion, mellan ett lyriskt berättande och ett prosaiskt.

Däremot har Hagberg funnit sitt ämne. Det, kunde man säga, handlar också om form, om normer och avvikelser, om mätande och vägande och gränsdragande. Han följer våldets trådar genom den svenska vetenskapshistoriens väv, där den vite mannen är alltings mått och inte alla människor räknas som människor.

Nya romanen hämtar sina motiv från bland annat fyrtiotalets kariesexperiment på Vipeholms sjukhus i Lund. "De användbara" utspelar sig på en fiktiv anstalt i trettiotalets Jämtland, men människosynen är densamma där: de funktionsnedsatta ska tjäna samhället som försöksdjur. Endast då kan deras liv ha ett värde.

Till anstalten kommer en ung manlig läkare, vars utopiska drömmar om rashygien och en ny mänsklighet, spricker i konfrontationen med framstegens frånsida. Han får också möta Det Andra, naturen, det övernaturliga: här personifierat av en epileptisk kvinna och en samisk vaktmästare. Allt är lite högspänt och högstämt, men högst spännande.

Från ett annat tidsplan talar en åldrad kvinna, en som levt hela sitt liv på institutioner och inom omsorgen. Hennes perspektiv, resignerat, vardagligt, är en nödvändig kontrast till skräckromantiken och den drastiska upplösning som i någon mån förskjuter fokus från det egentliga brottet. Hennes tragedi är en annan, mer lågmäld.

Jag hoppas att Hagberg inte låter sitt bokprojekt förbli trilogi, utan skriver ännu fler band. Att han fortsätter utvinna små, mänskliga berättelser ur idéhistoriens stora och omänskliga. Men i vart och ett av de enskilda verken saknar jag något. Det är som om Hagberg inte förmår att få de ständigt nya och svårbehärskade stilar han utvecklar att någonsin bli bättre än bara bra. Som om ingen av dem helt har funnit sin form.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".