Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Indianlekar" av Felicia Stenroth

Publicerat tisdag 24 februari 2015 kl 06.30
Katarina Wikars har läst "Indianlekar"
(2:11 min)
Felicia Stenroth Foto: Anjelica Zander
Felicia Stenroth Foto: Anjelica Zander

Bilder som inte angår mig. Så hette Felicia Stenroths första roman som kom 2012. Nu är det dags för uppföljaren: Indianlekar. Om Ebba och Edith, runt 15.

Det mesta utspelar sig i orter bortom mobiltäckningen. Det här är en sommar i Skogsbacka, hyresvärden vill att alla ska samlas och grilla och fira invigningen av de nya sopkärlen. Alla som bor där kallar det här bostadsområdet för Indianbyn, för det byggdes en gång i världen för Volvoarbetarna från Finland och Jugoslavien. Och har någonting fått ett namn så försvinner det aldrig, säger Frank, pappa till Ebba. Frank försörjer sig på att sälja ved som inte finns, på Blocket.

Ebba och hennes kusin Edith driver runt den här sommaren, pojkvännen Jonatan packar nåt i Norge, Edith på permission nånstans ifrån skär sig i benen, hunden bajsar inomhus. Det kommer alltid att se ut så här.

Felicia Stenroth har ett mycket sakligt nertonat sätt att berätta om de här unga kvinnorna som aldrig liksom sminkar av sig. Det kan hända att det fattas en och annan mamma men vad hon tagit vägen vet man inte. Edith skär sig bara i benen hela tiden. Det finns inget utrymme för psykologiska förklaringsmodeller. Det påminner mig på något sätt om mina gamla Borlängevänninnor som när man klagade över skoskav sa: var glad att du har fötter.

Det är lätt att tycka att Indianlekarna inte riktigt leder någonstans. Att det blir alltför omständligt med alla dessa ingredienser på familjepizzorna med extra cola. Men just där här tillståndet av att det är ändå ingen som kommer att plocka upp oss om vi försöker lifta härifrån, det skildrar hon med bravur, ömhet och en sorts pyrande vrede, Felicia Stenroth. Alltmedan Ebba fyller i konsumtions- och livsstilsundersökningar från Statistiska Centralbyrån blir man som läsare alltmer upprörd över klassklyftorna. Edith säger: Om vi inte kan få vad vi vill ha, så får vi göra vad som krävs för att ta det vi vill ha. Men mot vem ska första stenen kastas?  Det blir bara fler och fler glasskärvor runt dem.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".