Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nationalmuseums tomma rum blir ny utställning

Publicerat torsdag 19 februari 2015 kl 06.00
"Måste ta möjligheten, det har ju inte stått tomt på 150 år"
(2:46 min)
Denise Grünstein framför några av utställningens fotografier. Foto: Hugo Rennéus / Sveriges Radio.
Denise Grünstein framför några av utställningens fotografier. Foto: Hugo Rennéus / Sveriges Radio.

Just nu står Nationalmuseums lokaler tomma i väntan på att renoveras. Först 2017 ska det öppnas för allmänheten igen. Det här såg fotografen Denise Grünstein som en möjlighet, och skapade en bildserie utifrån de nakna rummen i museibyggnaden. 

I dag öppnar utställningen och Kulturnytt fick en pratstund med konstnären.

-- Plötsligt uppenbarade sig möjligheten att komma in i ett tomt Nationalmuseum. Och då insisterade jag på att göra lite nya bilder där, för jag kände att om jag ska ställa ut på Nationalmuseum, och det just nu står tomt, så måste jag greppa den möjligheten i flykten. För det händer ju inte, det har inte stått tomt på 150 år.

Inne på Konstakademien, där Nationalmuseum huserar under renoveringen, hänger Denise Grünsteins nya bildserie "1866".  Att den heter "1866", och syftar till Nationalmuseums invigningsår, är inte något betraktaren ska lägga för stor vikt vid, säger Denise Grünstein. Bilderna ska snarare vara ett möte mellan Nationalmuseums historia och nuet, eller kanske framtiden.

Utgångspunkten och inspirationen har inte främst varit konsten som brukar hänga på väggarna, utan rummen de hänger i, säger hon.

-- Som fotograf så är man alltid intresserad av miljöer som har en historia, ett förflutet, men som står utan sin vanliga skrud. Som är mittemellan, eller under, arbete. För då kan man fylla dem med egna scenerier. Och vad ska man då fylla dem med? Så lite som möjligt var nog min idé. Att låta rummen vara. Och låta det finnas kvar små väsen i hörnen.

På flera av Denise Grünsteins fotografier är det just tomma rum som är motivet. Med naturligt ljus som faller in från stora fönster. Men i rummen finns ofta en anonym människa, klädd i krinolin och med ansiktet täckt av tyg eller hår. Det kan också dyka upp en byggställning i sammanhanget, för att påminna om mötet mellan historia och nutid.

Men att Denise Grünstein väljer att låta ansiktet vara dolt på sina bilder kanske är lite förvånande, eftersom hon på 90-talet gjorde sig ett namn för att hon fotograferade porträtt av olika kulturpersonligheter.

-- Ja, jag tog mig väl en rejäl paus från porträttfotografi kan man säga. Jag blev trött på det igenkännbara i porträttet. Eftersom jag fotade kulturpersonligheter bland annat så blev det ett intresse kring personerna snarare än ett fritt förhållningssätt till bilderna. Jag ville berätta andra historier, där figuren och människan absolut ska vara närvarande, men inte igenkännbar. Och tar du bort ansiktsuttrycket så får du jobba med andra saker för att berätta en historia. Man kan nästan säga att jag gick mot ett stilleben, fast i mänsklig gestalt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".