Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Parade" på Wermland opera i Karlstad

Publicerat fredag 20 februari 2015 kl 06.00
Musikalen Parade på Wermland opera recenseras av Per Feltzin
(4:02 min)
Parade på Wermland Opera. Jan Kyhle
Parade på Wermland Opera. Jan Kyhle. Fotograf: Öyvind Lund

En Sverigepremiär på en amerikansk musikal om en flicka som blir våldtagen och mördad i sydstaterna 1913 och en judisk man som blir anklagad och dömd till döden. Ja, Wermland opera blandar sedan länge de breda musikalerna, som Shrek, med intressanta val av musikaler som vill mer än enbart underhålla, som Parade.

Det är en verklighetsbaserad berättelse - based on a true story - och alldeles oavsett om det här hände 1913 eller nu 2015 eller för 2000 år sedan är det otäckt verkligt. I alla samhällen, i alla tider, har "den andre" behövts. Någon som på ett eller annat sätt svetsar samman en grupp, ett folk genom att bli syndabock.

Parade berättar om det där utpekandet, valet av någon som är annorlunda - en nordstatare, en jude. Men det handlar också om hur hans fru kämpar för att få honom fri. Naturligtvis får kortsiktiga politiker och journalister en släng av sleven också.

Musiken av Jason Robert Brown är en amerikansk blandning av jazz, ragtime, gospel och med lite nutida musikalmanér på det. Det är snyggt, lite annorlunda arrangerat med spännande instrumentkombinationer och känsligt musiklett av Johan Siberg. På premiären igår var inte ljudmixen sång/orkester riktigt klar - orkestern dränkte ofta sången.

Allt spelas på ett fyrkantigt brädgolv. Musikalen är uppbyggd av en rad korta scener och de flesta av de femton sångarna spelar olika roller och går in och ut i dem utan problem. När de inte agerar sitter de vid sidan av, i mörker, och tittar på.

Regissören Markus Virta med team har verkligen lyckats få fram flytet i berättelsen - inga longörer, han vet när han ska stryka under och när han kan rusa vidare snabbt.

Ensembeln som sådan har huvudrollen, men James Lund som spelar Leo Frank måste ändå nämnas. Han blir aldrig endimensionell, han är inte enbart lättälskad och det finns en, för dramatiken, bra osäkerhet. Är han kanske ändå skyldig? Fast frun, i Jenny Noréns gestaltning, är säker på att hans oskuld.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".