Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Råttfångare lär barn tänka kritiskt

Publicerat fredag 5 juni 2015 kl 15.26
"Råttfångaren ville ha barnen"
(3:00 min)
Scenbild ur "Råttfångaren i Stockholm" Foto: Berit Nygren/SR
1 av 4
Scenbild ur "Råttfångaren i Stockholm" Foto: Berit Nygren/SR
Råttfångaren köpslår med stadens borgmästare om ersättningen Foto: Berit Nygren/SR
2 av 4
Råttfångaren köpslår med stadens borgmästare om ersättningen Foto: Berit Nygren/SR
Barn i dans kring råttfångaren Foto: Berit Nygren/SR
3 av 4
Barn i dans kring råttfångaren Foto: Berit Nygren/SR
Angelina Morris, Maria Rosenbäck och Daniel Sokrut från Akers friskola i Åkersberga såg föreställningen Foto: Berit Nygren/SR
4 av 4
Angelina Morris, Maria Rosenbäck och Daniel Sokrut från Akers friskola i Åkersberga såg föreställningen Foto: Berit Nygren/SR

Hur gör man för att locka barn att lyssna på medeltidsmusik och samtidigt lära dem att inte lyssna till allehanda lockrop? Ja, kanske genom att göra som de gör på Nordens största festival för tidig musik, som just nu pågår i Stockholm: man spelar den gamla folksagan "Råttfångaren i Hameln".

Den här gången är handlingen förlagd till medeltidens Stockholm men annars i grunden den samma som i den gamla folksagan från 1200-talet, nämligen att staden invaderas av råttor.

På golvet framför scenen på Livrustkammaren sitter det låg- och mellanstadiebarn och dras in i handlingen genom ringdanser under ledning av dansarna Daniela Pontvik Valero och Gabriela Gutarra. Skådespelaren, manusförfattaren, fiddlaren och blockflöjtisten Vladimir Dikanski tror att det är dags att berätta litet mer allvarliga saker för barnen:

- Nu förtiden är allting så gulligt, så futtenuttigt, allting är trevligt, alla bara mår bra - må bra-sagor, men det här är inte precis "må bra", säger han.

En främmande man dyker upp och lovar att befria staden från råttorna, mot en stor summa pengar. Han utför uppdraget genom sitt förföriska flöjtspel. Råttorna springer ner i vattnet och drunknar, men när uppdraget är slutfört får han inte det han har begärt, och när han återvänder till staden lockar han med sig alla barn med sitt flöjtspel. Det finns flera sensmoraler i det här och en som alltid finns med för Vladimir Dikanski är snålhet, men det är inte det viktigaste, säger han:

- Det viktigaste är att råttfångaren ville ha barnen. Han ville rekrytera dem, han ville föra bort dem, han visste att han inte skulle få betalt som han skulle få. Därför krävde han så stora summor. Han är den onde som ville ha barnen någon annanstans, till kriget till något annat, säger Dikanski.

Syftet med föreställningen är att både locka barnen att lyssna på tidig musik och samtidigt göra dem medvetna om vad det kan innebära att dansa efter någons pipa:

- Ni såg själva att det var jättelätt att övertala barn att följa efter mig. Det tog mindre än en sekund, och de dansade efter mig, säger Dikanski.

Men gjorde ni barnen medvetna om det då i den här föreställningen, tycker du?

- Jag hoppas det, att de blir medvetna, för att de vet till sist vad det är som händer, att de till sist skiljdes från sina hem och så vidare.

Ja, hursomhelst tyckte de barn jag pratade med efteråt att det var en fin föreställning:

- För de dansade och jag tycker det är fint, sade 9-åriga Alva Jobson Orrmo och så här sade 9-åriga Daniel Sokrut:

- Alltså det var bra att barnen fick vara med.

Alltså att ni fick vara med?

- Ja, att vi fick vara med i berättelsen också, säger Daniel Sokrut.

Daniel Sokruts skolkamrat Maria Rosenbäck från Akers friskola i Åkersberga tycker så här om att Råttfångaren spelade bort alla barnen:

- Det var litet sorgset men de fick ju bra sedan, för att de dansade så fint och blev omtyckta, säger hon men Daniel Sokrut tycker att barnen skulle ha kommit tillbaka:

- För att det skulle ha blivit ett lyckligt slut.

Angelina Morris från samma skola tyckte att det var litet läskigt när de ropade när råttorna kom:

- Då ropade de så högt så att man blev alldeles rädd, fast det var roligt och de dansade bra, balett, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".