Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Knausgård alltför förälskad i författarrollen i debuten

Publicerat söndag 30 augusti 2015 kl 21.24
Knausgårds Ut ur världen recenseras av Anneli Dufva
(2:55 min)
foto: Sveriges Radio
foto: Sveriges Radio

Norske Karl Ove Knausgårds romansvit Min Kamp, i sex tjocka delar, har gjort honom till en litterär superkändis - inte bara i Norden, utan även i många andra europeiska länder och inte minst, i USA. Att hans svenska förlag därför nu väljer att ge ut hans debutroman från 1998, är inte så konstigt. Intresset finns. För översättningen svarar Rebecca Alsberg och den som för Kulturnytts räkning läst den 742 sidor tjocka Ut ur världen, det är Anneli Dufva.

Knausgård har blivit något annat än bara en författare. Han har under de år då hans Min Kamp givits ut, förvandlats till en myt. En "Litteraturens Brad Pitt" som en italiensk tidning skrev, någon som man verkar välja om man är för eller emot. Och då inte i allmänhet, utan passionerat för eller emot. Vissa har läst allt och älskar böckerna, andra har avstått av ren princip i protest mot litteratur som bygger på simpel igenkänning, eller till försvar för den "riktiga" litteratur som inte bygger på personkult.

Läget skärptes i våras, då Ebba Witt Brattström skrev om hans skildringar av unga flickor, om en närmast pedofil blick hos honom, vilket sedan ledde till en debatt om konstnärlig frihet och svensk kultursyn. Knausgård svarade med att kalla svenskarna för cykloper - inskränkta och politiskt korrekta…

Och nu är den här, på svenska, den roman där huvudpersonen Henrik har sex med en tretton-åring.

Mycket känns igen från del 4 i Min Kamp, där Knausgård, liksom Henrik i den här romanen, arbetar som lärarvikarie i Nordnorge. Men i Min Kamp händer aldrig något mellan läraren och den elev han är betagen i, där handlar det istället väldigt mycket om skrivandets mödor, om vägen till att faktiskt bli författare. Det är en mognare både människa och skribent som skrivit den.

För jag, som ändå tillhör pro-Knausgård falangen, jag älskar Min Kamp; jag får problem med Ut ur världen. Inte för att den skildrar något provocerande - det måste naturligtvis litteraturen kunna göra - utan för att den bara använder sig av detta tabu, men inte tar hand om det. Istället skriver den debuterande författaren på, i oändlighet. Om annat. Ibland är det lysande, han kan ju skriva…och flera både personer och situationer känns igen från olika delar av Min Kamp. Men han är också ungdomligt förälskad i sin egen associationsförmåga, sin stil och författarroll. I långa partier blir det rent ut sagt träligt.

Som läsare väntar jag på att den inre strid som Henrik antyder ska få ta sin plats, att den brottsliga handlingen ska få någon konsekvens. Men icke. Tvärtom. Efter alla dessa sidor av mer eller mindre intressanta tankeutflykter, så känns slutet både som slarv och som ett hån.

Jag önskar nästan att jag aldrig läst boken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".