Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Förövarnas berättelse tog 20 år att berätta

Publicerat onsdag 9 september 2015 kl 08.00
"Har alltid letat efter berättelser vid sidan den stora berättelsen"
(2:56 min)
Författaren Jessica Schiefauer. Foto: Hillevi Nagel.
Författaren Jessica Schiefauer. Foto: Hillevi Nagel.

2011 fick författaren Jessica Schiefauer Augustpriset för sin ungdomsroman Pojkarna och fick en stor läsekrets. Men under i princip hela sitt författarskap har hon försökt skriva om en berättelse med unga förövare och offer och nu, 20 år senare är den klar - den heter När hundarna kommer. I centrum av berättelsen finns kärleken mellan Esther och Isak, men i boken har familjerna också fått ta plats.

– Tidigare har jag mer skrivit om isolerade huvudpersoner och nu är det dynamiken i familjerna och dynamiken mellan Esther och Isak som jag har varit ute efter och även dynamiken mellan Esther och hennes föräldrar. Så det är mer relationerna som är huvudpersoner den här gången, men det beror också på att jag själv har fått barn och har börjat tänka på att vara förälder till ett barn, och det här med att en familj där en ung person blir en förövare, att de bär väldigt mycket skuld. I hur lång utsträckning är ditt barn en förlängning av dig själv - sådana tankar har påverkat skrivprocessen.

Jessica Schiefauer är uppvuxen i Kungälv och när hon var 17 mördades John Hron i grannorten Kode. Det finns likheter med mordet i När hundarna kommer - en grym dödsmisshandel där Isaks bror Anton är en av de som misshandlar en ung kille till döds.

– Offrets skräck och offrets anhörigas sorg, förtvivlan och trauma.. Jag ville verkligen inte på något vis förringa det. Jag tänker att det är ett så självklart trauma och en så självklar sorg... ja, jag vet inte ens vad jag ska kalla det för jag kan inte ens föreställa mig det vedervärdiga i att förlora ett barn på det viset. Men det betyder inte att det inte finns andra trauma runtomkring så jag har tänkt att berättelsen om offrets anhöriga... Det är en berättelse som är väl omhändertagen redan, den har berättats många gånger och tål att berättas hur många gånger som helst. Men i ögonvrån av den berättelsen såg jag hela tiden berättelsen om en ung förövares anhöriga och den unga förövarens förvirring. Så på samma sätt som jag har dragits till att höra historier om detta, så har jag också alltid letat efter berättelser vid sidan den stora berättelsen.

I många år har Jessica Schiefauer läst domstolsprotokoll från olika fall, samlat berättelser och artiklar om brott där det varit unga förövare. Ett material som hon sedan lade åt sidan.

– Det ger en väldigt massa fakta som jag sen struntar i fullständigt när jag skriver. Jag tar med mig känslor, jag tar med mig detaljer, jag kan ta med en replikväxling och hela tiden att jag letar efter det där som inte sägs.

Vad var svårast?

– Att inte själv göra det för enkelt, alltså de där glidningarna i relationerna mellan Isak och Esther. Hur den väldigt väldigt sakta blir ful. Att inte ta till förstora gester som författare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".