Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"She's Wild Again Tonight" av Fia-Stina Sandlund tänjer på gränserna

Publicerat fredag 13 november 2015 kl 12.28
Måns Hirschfeldt recenserar "She's Wild Again Tonight"
(2:35 min)
Ur filmen "She's Wild Again Tonight". Foto: Pressbild
Ur filmen "She's Wild Again Tonight". Foto: Pressbild

Med "She's Wild Again Tonight" avslutar Fia-Stina Sandlund en filmtrilogi som kretsar kring Strindbergs drama Fröken Julie. I den här filmen ser vi Shima Niavarani och Gustaf Norén (känd från rockbandet Mando Diao) i huvudrollerna och manus har Sandlund skrivit tillsammans med Josefine Adolfsson. Måns Hirschfeldt recenserar.

Fia-Stina Sandlund blev ju först känd som konstnär, bland genom gubbslemsaktionen och hon har i den här trilogin arbetat rätt genreöverskridande och tänjer en del på vad det är att göra spelfilm.

Hur då?

Jo, Shima Niavarani och Gustaf Norén ska här spela fröken Julie och Jean i teateruppsättning i New York. De heter Shima och Gustaf även i filmen och deras roller är modellerade på deras respektive offentliga persona om man säger så, samtidigt som det är väldigt tydligt att det är just roller. Det hela utspelar sig en helt vit studio som är väldigt arty och både konstvärlden och teatervärlden och rockvärlden och hela hipster-nu-ska-vi-göra-egen-korv-Stockholm får sig gott om gliringar, även om det är lite mer småkul än någon djupare kritik. Men det här utforskandet av estetiska sfärer och böjelser gör det också till en väldigt bildmedveten och snygg film, samtidigt som den också har en dokumentär karaktär.

Men hur blir det med den här Fröken Julie-grejen vägen?

Man kan ju räkna ut med lillfingret att Shima och Gustaf ska ha en fling som speglar Julies och Jeans natt. Men som Fia-Stina Sandlund sagt så menade Strindberg att Julie var en "halvkvinna" och hon vill då göra Gustaf till halvman. En hållningslös feminist som gått vilse i sina privilegier och han verkligen ynklig och hans uppsättning självömkande ursäkter har väldigt hög och pinsam igenkänningsfaktor. Fast i den där ömkligheten tyvärr bor tyvärr också filmens problem - att inget riktigt ställs på sin spets och att det inte något som verkligen står på spel på det där ursprungliga fröken juliesättet. Jag tänker att man kanske måste förhålla sig till dramats rakkniv oavsett om man kommer använda den eller inte.

Så slutomdömet blir?

Ja, jag tar med mig att den både är roande okonventionell och en plågsam känsla av att själv vara något slags moraliska amöba tillsammans med många andra i mansläktet och det är alltid bra att ställas inför. Men jag gör det inte alldeles helhjärtat.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".