Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Joachim Trier gör film om män i gungning

Publicerat fredag 13 november 2015 kl 14.49
Joachim Trier: "Jag hoppas att filmen fortfarande bär vår signatur"
(4:52 min)
Gabriel Byrne och Devin Druid i Joachim Triers film Louder than Bombs. Bild: Triart/Emma Engström
Gabriel Byrne och Devin Druid i Joachim Triers film Louder than Bombs. Bild: Triart och Emma Engström

Redan för tio år sedan fick amerikanska filmbolag upp ögonen för den norska regissören Joachim Trier. Men inte förrän efter den hyllade långfilmen "Oslo 31 augusti" hittade han sin första amerikanska produktion. Nu kan "Louder than bombs" ge Trier hans andra bronshäst på Stockholm filmfestival.

– Det är en underlig blandning i den här filmen, jag blir inte klok på den själv. Den har en del humor i sig och är på ett sätt oändligt sorglig eftersom den handlar om en mamma som dör.

Både humor och sorg som det är i livet. Så är Louder than bombs, säger Joachim Trier och tittar på lyxbåten som går på tomgång bredvid. Vi är i hamnen i franska Cannes och Joachim Trier berättar att han blir lite sjösjuk av att ge intervjuer på en båt.

Man kan verkligen säga att det gungar även för Joachim Triers rollfigurer, sorgsna män som kommit för tidigt eller för sent till det som är viktigt. I min personliga favorit "Oslo 31 augusti" handlar det om en trettiofyraåring som börja inte klarar ångesten som följer med det vuxna livets alla valmöjligheter.

I "Louder than bombs" finns också de krisande männen, spelade av Gabriel Byrne, Jesse Eisenberg och nyfunna tonåringen Devin Druid. Men här är det familjen som är i fokus för Trier och hans ständiga manuskompanjon Eskil Vogt.

Det handlar om det där som brukar sägas om syskon, att de har olika barndom även om de har bott tillsammans. Det är också ett slags bli-vuxen-skildring, där moderns död både skyndar på och stoppar upp identitetsskapande.

Och Isabelle Huppert spelar död? Hur går det till?

– Bra fråga. Filmen rör sig på många tidsplan, handlar om många minnen och händelser. Även om hon är borta från ramberättelsen så är hon närvarande i sin frånvaro.
Vi får se mycket av Isabelle. Hon är fantastisk och det var väldigt lärorikt att jobba med henne.

När Joachim Trier var på Stockholms filmfestival 2011 och vann bronshästen med "Oslo 31 augusti" berättade han att mötena med de amerikanska filmbolagen inte hade gett mersmak. Han ville göra något där han fick ha med sitt kreativa team, som även består av den svenska fotografen Jakob Ihre.

Även om det att tag var osäkert om Louder than bombs alls skulle bli av, fick Trier till slut full kontroll över den kreativa processen.

– Jag hoppas att det gör att filmen har vår signatur och nerv i sig. Det man kan vara nervös över när man jobbar i USA är filmerna som kontrolleras av stora studior. Man hyrs in som regissör och ska leverera en genre. Detta är en helt annat typ av film, som hittar sig själv i processen.

Nej, någon klassisk Hollywoodberättelse är "Louder than bombs" inte, mer en typisk amerikansk independentfilm om en familj i sorg. Den är trevande och saknar den självsäkert personliga berättarröst som Triers tidigare filmer har haft.

Och det är först nu när filmen kommer ut som Joachim Trier börjar förstå vad han har gjort, säger han.

– Man ska inte vara för rationell när man gör en berättelse. Man ska låta den avslöjas om du förstår vad jag menar. Genom att den släpps så kommer vi själva att förstå mer om vad den handlar om.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".