Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kulturchefen Mattias Hermansson: "När trikoloren släckts ner..."

Publicerat måndag 16 november 2015 kl 15.22
Sveriges Radios kulturchef om efterspelet till terrorn i Paris
(2:57 min)
Mattias Hermansson. Kulturchef, Kulturredaktionen. Sveriges Radio. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Mattias Hermansson. Kulturchef, Kulturredaktionen. Sveriges Radio. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson konstaterar att efterspelet till de fasansfulla dåden i Paris 13 november 2015 nu övergår i en vardag med allt svårare frågor för oss alla.

Några dagar innan jul för några år sedan befann jag mig i Paris med familjen. Vi tog oss till Eiffeltornet. Banalt? Ja, men som turist, i synnerhet med barn, rör man ju sig gärna i det tills synes mest självklara och samtidigt mest grundläggande en stad har att erbjuda: Platser som symboliserar framsteg och möten. Runt om oss tusentals människor som i en slags spegelskärva av världen, med alla språken i kön och försäljarna som erbjöd Kinaproducerade små souvenirtorn.

Men vi kom aldrig i tornet upp den där kvällen. En vinterstorm drog över staden, och den ökade i styrka när vi hade hoppats på motsatsen. Tornet med blicken över staden och världen stängdes, nästan hela vägen ner.

Från vilken utsiktspunkt betraktar man ett samhälle och pratar om det med sitt barn? Vilka risker tar man för att hålla det där samhället öppet? Symboliken i den gångna helgens händelser i Paris är tung, sannolikt i hög grad tänkt så av de som planerat och utfört de brutala dåden. Sveriges Radios Mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén konstaterade i lördagens Studio Ett att detta terrordåd inte riktade sig mot den gamla kolonialmaktens symboler, utan snarare det moderna, blandade och kosmopolitiska: möjligheten att gå på kafeer, konserter, fotbollsmatcher. Ett attentat mot det till synes mest självklara och samtidigt mest grundläggande.

Den här helgen började jag läsa Michel Houllebecqs uppmärksammade roman ”Underkastelse”, om ett framtida Frankrike där våld och kris fått upplysning att kliva undan för religion och nationalism. Boken, som av en slump kom ut i Frankrike samma dag som Charlie Hebdo-dåden i vintras, har nyligen givits ut på svenska. I efterspelet till fredagens dåd diskuterades boken i söndagens Godmorgon Världen av Sveriges Radios Cecilia Blomberg och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Den kan säkert läsas på många sätt, men just i dessa dagar som en slags varning för vad som händer om svaret på politisk oro blir apati och gradvis anpassning till våld sprunget ur extremism.

Vår tid ger fantastiska friheter för människor att röra sig, kommunicera och mötas. Baksidan är förnyade möjligheter att skada det gemensamma. Att ta den terror som är vardag i många länder till vår del av världen. 

Bit för bit plockas sammanhangen kring 13 november 2015 fram i medierna. När jag skriver det här har mindre än 48 timmar gått sedan dåden i Paris, om vad som fick just detta dödens sällskap att utföra dåden, och vilka irrläror de levde efter. Det har redan skrivits många kloka saker om att inte låta rädslan ta över, om upplysningens och det öppna samhällets värden och dess rötter i det franska. Men det finns saker som komplicerar honnörsorden. En nyckel till att hålla ett samhälle civiliserat är att kontrollera och minimera rädsla. Dit kan man komma med tekniska och ekonomiska och sociala framsteg. Men där kommer också alltid finnas ett våld att hantera. För demokratiska stater och unioner är det ett ständigt dilemma: Hur forma ett våldsmonopol i form av polis och militär som har förmågan att skydda sina medborgare utan att inskränka deras friheter genom för mycket av övervakning, kontroller och straff? Hur agera i sin omvärld för att bekämpa, inte förvärra konflikter? Hur hantera radikalisering utan att polarisera och ställa grupper mot varandra?

Nu tar en ny vecka form, blir en vardag som kräver ansträngningar av en mer komplicerad karaktär än förfäran. När manifestationerna är över, när trikoloren släckts ner från fasader och snart bytts ut från Facebook-profiler är det i de många små politiska vägvalen som unioner, länder och dess medborgare prövas. Det är nu de svåra frågorna kommer till oss som hittills mest har tittat på.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".