Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Författaren Abdellah Taïa i Paris: "Vi måste förbli optimister"

Publicerat torsdag 19 november 2015 kl 06.06
Abdellah Taïa ur programmet "Efter Charlie Hebdo"
(9:18 min)
Selfie av den marockanske författaren Abdellah Taïa, som bor i stadsdelen Belleville i Paris. Foto: SR
Selfie av den marockanske författaren Abdellah Taïa, som bor i stadsdelen Belleville i Paris. Foto: SR

Vad blir egentligen följderna för invandrade muslimer efter ett terrordåd? "Jag kände mig totalt underordnad, politiskt och intellektuellt", det berättade den Parisbaserade marockanske författaren Abdellah Taïa för kulturredaktionens Anna Tullberg ett halvår efter attentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo och den judiska matbutiken i Paris. Ett samtal som på nytt blivit högaktuellt.

Detta är ett utdrag ur "Efter Charlie Hebdo; Vad tänker du på?" (22/8 2015)

Det blir te och söta bakverk hemma hos marockanske författaren Abdellah Taïa i stadsdelen Belleville. Han har precis flyttat in i en etta i huset där Edith Piaf är född. "Ja, enligt legenden i alla fall", säger Abdellah Taïa, "och ibland är den bättre än verkligheten".

Abdella Taïa har bott i Paris de senaste 15 åren. "Jag vill inte berätta vad jag gjorde och inte gjorde de där dagarna", säger han. "Men det la sig en hemsk tystnad över hela Paris efter onsdagen den 7 januari. Och det drabbade mig på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare."

"Jag som invandrad muslim var mycket rädd", säger han. "Att döda journalister, mitt i Paris, det är fruktansvärt allvarligt. Och händelsen innebar slutet för de positiva känslor som föddes under den arabiska våren 2010, när unga araber störtade diktaturer. Ingen pratade då om al-Quaida, IS och islamofobi. Istället tror jag många i väst var förvånade över att den kraften fanns hos araberna."

"Men i och med attentatet mot Charlie Hebdo kunde en ökande islamistisk terrorism nu användas som argument även i västvärlden, alltså inte bara av arabvärldens diktatorer, för att bevisa; se här araberna, muslimerna är inte redo att gå i mål med revolutionen. De klarar inte av en modernisering."

"Attentaten gav dom rätt, som sa just detta – sorgligt nog - och det var därför jag blev rädd", säger Abdellah Taïa. "Jag är homosexuell, men jag är också muslim. Och jag är knuten historiskt och kulturellt till det vi kallar islam. Jag kunde inte säga att jag inte solidariserade med min syster och brorson eller andra muslimer. Även om många av dom har ett helt annat förhållande till islam än vad jag har. Samtidigt kände jag mig totalt underordnad, som om jag var längst ner i hierarkin både politisk och intellektuellt här i Frankrike."

"Många uttalade sig hur okunnigt som helst om invandrade araber och muslimer efter attentaten. Det var som om man trängde ihop alla invandrade muslimer i ett hörn av samhället, från vilket man bara förväntade sig negativa saker. Och länge vågade jag inte säga någonting, jag vågade inte svara dom", säger Abdellah Taïa.

"Vi ska kämpa för yttrandefriheten och rätten till blasfemi, jag är absolut för det", säger han. "Men debatten får inte göra halt där – för samtidigt finns det många människor i det franska samhället och i Europa som vi fjärmat från möjligheten att utöva yttrandefrihet. Vi lyssnar inte på människor som inte pratar som vi gör, som intellektuella parisare gör, och det chockar mig. Yttrandefrihet är inte bara för en elit."

"Efter attentaten rådde först en pinsam konsensus i debatten. Nu tycker jag att det börjar arta sig", säger han. "Olika åsikter kommer fram och bra frågor om till exempel ansvar har börjat diskuteras. Men vi behöver fråga oss; Hur behandlar vi invandrade människor i det franska samhället? Vad har de för egentlig frihet? Är alla lika inför lagen?"

"Det här är resultatet av åratal av dålig politik", säger han. "Och sen blir folk förvånade när det händer saker…"

Under en kort tid efter attentatet skrev Abdellah Taïa tre texter. Han kritiserade det franska samhället och medierna för att använda klichéer om muslimer och därmed lämna fältet fritt för högerextrema åsikter. Han skrev en artikel där han uppmanade muslimer att vara självkritiska och modiga och inte svepas med av rädslorna och klichéerna.

Och så skrev han en berättelse om hur en släkting radikaliserats och hur han själv kallats hem till Marocko för att försöka tala den unge brorsonen till rätta.

"En terrorist är inte en avlägsen fiende. De finns i vår vardag och kan vara människor vi älskar", säger Abdellah Taïa. "Vi får inte göra terroristen till en teoretisk fiende för att rättfärdiga en massa saker hos oss själva."

"Att jag skrev de här texterna handlade om att jag blev tvungen att bryta min tystnad och ta mig ur rädslan, säger han. Att sluta känna mig mindervärdig gentemot västvärlden."

"Hur många homosexuella muslimer från Marocko får uttrycka sig i Europa och världen? Inte många", säger Abdellah Taïa.

Dagen efter attacken mot Charlie Hebdo kom Abdellah Taïas roman "Ett land att dö för" ut i Frankrike. En berättelse om postkolonialism, om tre invandrade personer som bor i Paris men som är osynliggjorda i samhället. De försöker stå emot strukturer och förutfattade meningar.

"Livet här är fortfarande så påverkat av kolonialismen", säger Abdellah Taïa. "Jag kommer till exempel själv från en väldigt fattig familj i Marocko, jag bor i Paris, jag talar och skriver på franska – ett språk som innebär frihet men som samtidigt är kolonialmaktens språk."

"Jag vet att det är komplicerat, men samtalen om muslimer måste få ha nyanser", fortsätter han. "Att våga prata nyanserat, det är att använda sig av sin yttrandefrihet."

Hur gick det förresten för din brorson?

"Han är fortfarande mycket religiös", svarar Abdellah Taïa. "Men jag tror inte han är islamist, han har börjat studera och arbeta."

Vad tänker du om framtiden då? Är du optimist eller pessimist?

"Jag är tvungen att vara optimist", säger han. "Annars vore allt för dystert."

"Vi måste se till att vi inte går mer mot det extrema. Det var inte länge sen den här delen av världen befann sig i ett världskrig. Vi får inte glömma vår historia", säger Abdellah Taïa.

"Vi måste alla jobba på att förbli optimister."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".