Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Maskuliniteten i fokus i "Marodörer" på Dramaten

Publicerat fredag 20 november 2015 kl 14.15
Maria Edström har sett "Marodörer"
(2:40 min)
Bahar Pars och Hannes Meidal. Foto: Markus Gårder
Bahar Pars och Hannes Meidal. Foto: Markus Gårder

Igår var det urpremiär på Dramaten i Stockholms Lilla scen för Hannes Meidals och Jens Ohlins nya pjäs "Marodörer" - mycket fritt efter Strindberg. Duon utgår  både från pjäsen "Kamraterna" från 1888 om ett försök till ett jämlikt konstnärsäktenskap, som blivit en av Strindbergs mest spelade, men också från den lite fräckare förlagan; "Marodörerna" - som ingen ville spela eller ge ut.

Det lät ju rätt modernt här i det vi hörde från föreställningen, Maria Edström, som var på premiären. Handlar det om den nutida "kulturmannen"?

Ja den samtida debatten om "kulturmannen" ligger där och skvalpar under ytan, men på ett intelligent och inte alls övertydligt sätt. Jens Ohlin och Hannes Meidal har gjort en väldigt bra föreställning där de utgår från Strindbergs två pjäser; Kamraterna och "Marodörer" och använder sig av rollfigurerna därifrån, i centrum Bahar Pars Bertha- serietecknerska från Farsta som möter Hannes Meidals Axel från innerstan, han författare som sitter i Akademin och vars far fick Nobelpriset i litteratur och dessa två slår sina påsar ihop och ska slå världen med häpnad och inte minst Axel ska "jobba med sin maskulinitet". Mot dem står ett annat par, Alexandra Rapaports Katla och Per Svenssons Carl - betydligt konventionellare. Och som två kontrapunkter Leonard Terfelts Gaga, en mer feminiserad man och så Thérèse Brunnanders Abel, den här slags manhaftiga feminsit som Strindberg älskade att hata!

Så Strindberg finns där i kulisserna?

Ja i allra högsta grad, men det finurliga är referenser till hans verk, tex Tjänstekvinnans son eller till Ryttmästaren i "Fadren" är roliga för oss som kan vår Strindberg, men man behöver inte förstå dem för att hans symboler ska fungera. Stövlar, svärd och uniform blir ju en maskulin symbol hur som. Och jag gillar också att man blandar vår samtid med Strindbergs 1880-tal så här liksom rörigt, att man använder dramatiken som den tidsmaskin den faktiskt är.

Det låter ju som det är både roligt och allvarligt så hur feministiskt blir det när det kommer till kritan?

Ja, det kan man fråga sig - för det är väldigt mycket fokus på manlighetens olika uppenbarelser; hos Axel, hos Carl och hos Gaga medan Bahar Pars Bertha är mer, om inte idealiserad, förnuftig, klok och bra. Så det paradoxala inträffar att Strindbergs mer infama kvinnoporträtt på sitt sätt ändå satte kvinnan mer i centrum.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".