Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Dansad kunskap om oanvända hjärnor i "The Knowledge"

Publicerat onsdag 25 november 2015 kl 15.02
Cecilia Djurberg om performanceföreställningen "The Knowledge"
(2:54 min)
Koreografen Gunilla Heilborn i föreställningen "The Knowledge". Bild: Lina Alriksson
Koreografen Gunilla Heilborn i föreställningen "The Knowledge". Bild: Lina Alriksson

Koreografen Gunilla Heilborn tar ofta nya grepp. Den här gången står hon själv på scen i en gestaltad föreläsning som inspirerats av fjolårets Nobelpristagare i medicin: paret Moser och John O’Keefe.

Kulturnytts Cecilia Djurberg har sett Stockholmspremiären av Gunilla Heilborns ”The Knowledge” på Dansens Hus.

The Knowledge har på förhand beskrivits som en gestaltad föreläsning, hur funkar det här konstnärligt?

 – Föreläsningsformen är ett beprövat format inom performancekonsten och koreografen Gunilla Heilborn ser ut att trivas ganska bra som föreläsare. Man förstår att hon verkligen har nördat ner sig i en hel del forskning och teorier om hur våra hjärnor fungerar.

– Till sin hjälp på scenen har hon två bildskärmar och pratar mycket om hur vi kan lära oss att minnas stora mängder information och hur vi orienterar oss i tillvaron. Hon förklarar med humoristisk twist den antika metoden med så kallade minnespalats för att sortera och minnas information, hon pratar om gamla navigeringsmetoder som "dödräkning" som hon visar med hjälp av tampar och knopar.

– Vi får också höra en inspelad intervju med en taxichaufför i London som berättar om den grundliga och långa träningsmetoden som taxiförarna där genomgår för att utantill lära sig att memorera Londons alla gatuadresser och som leder fram till vad de kallar för "The Knowledge" och det här ska tydligen bidra till att deras hjärnor är mer aktiva och utvecklade än andras, som fuskar med gps.

Det låter som en lite jobbig insikt?

– Ja, jag blir matt bara jag tänker på det, inte minst för att budskapet blir så tydligt: att vi idag har så många bra tekniska hjälpmedel för att orientera oss att våra hjärnor nog har en hel del outnyttjad kapacitet och att vi snart kanske faktiskt inte klarar oss utan tekniken.

Blir det någon dans i föreställningen då?

– Ja, men samtidigt som det här är en väldigt faktaspäckad show så är formen i sig som ett underhållande experiment som utmanar publikens förmåga att registrera och minnas detaljer. Koreografiskt rör sig Heilborn över hela registret från alldagliga rörelser, såna som kan uppstår naturligt när man föreläser, via övningar från en ganska märklig instruktionsfilm som lär ut hur man smyger som en räv för att inte slita för mycket på naturen.

– Men hon bjuder också på några inslag av mer konventionell dans till inspelad musik, som när hon gungande illustrerar de svängningar som uppstår i hjärnans hippocampus när vi känner oss vilse och försöker förstå var vi är någonstans.

– Och när hon visar upp en rad bilder och ber oss memorera dem, eller när hon frågar om vi vet hur många olika nyanser på beige hon haft på byxorna efter alla kostymbyten blir det ju smärtsamt uppenbart för åtminstone mej att jag nog är en sån där typisk nutidsmänniska som riskerar att gå vilse i tillvaron utan mina tekniska hjälpmedel och att jag nog inte har något vidare hästminne. Så samtidigt som jag hade ganska roligt känns det som att jag fick en läxa med mej hem. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".