Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gapande folk i kaotiska Satans demokrati

Publicerat lördag 28 november 2015 kl 06.45
Jenny Aschenbrenner och Maria Georgieva om "Satans demokrati"
(3:06 min)
Satans demokrati
Foto: Klara G

Det demokratiska partiet har tagit över makten, så börjar "Satans demokrati", om den nu kan sägas ha en början. En regissör, en koreograf, en curator och en musiker - tillsammans har Py Huss-Wallin, Jimmy Meruling, Andreas Blom och Magnus Larsson fyllt en flera tusen kvadratmeter stor gammal kontorsbyggnad med ett allkonstverk om demokratins och medmänsklighetens gränser. Jenny Aschenbrenner och Maria Georgieva gick dit tillsammans.

Jenny: Tre timmar av konstutställning, performance, och teater baserat ganska löst på Michail Bulgakovs roman "Mästaren och Margarita". Vad har vi varit med om egentligen?

Maria: Vi har befunnit oss på en lagerlokal i Sickla och rört oss i olika rum där över hundra konstnärer har tolkat den här berättelsen. Den så är det också skådespelare som springer runt och gestaltar "Mästaren och Margarita". Det är lite som en blinkning mot Vladimir Putins Ryssland. Man får träffa den mördade journalisten Anna Politkovskaja. Men det är framförallt en estetisk konstupplevelse vi har varit med om.

Jenny: Ja det finns mycket samtidsreferenser och politiska idéer i det här. Det finns ett parti som heter "Det demokratiska partiet" som har tagit över makten, det här partiet är helt vitt, de klär sig i vitt, de sminkar sig i vitt, deras rum är vita, samtidigt som estetiken runt omkring är oerhört kaotisk, där kan man läsa in ett formmässigt budskap om det ofullständiga, det är väldigt stor mångfald som en sorts protest mot det utslätade, fascistoida, och uppstädade.

Maria: Det blir nästan lite indie. Konstnärerna har gestaltat allt från tältläger, skogar, man går runt i de här olika rummen, man bär masker. Man känner sig lite som en inkräktare, som tittar på, lite som en yoyeurist, men så tappar man också bort sig. Det gjorde jag ganska många gånger. 

Jenny: Vi bär alla masker, vi blir som det tomt gapande folket. Vi bär inga signum, inga egna kännetecken.

Maria: Det gör också att gestaltningen av "Mästaren och Margarita" inte heller blir den stora grejen i den här konstupplevelsen, utan man flyter på ett sätt som är väldigt öppet och tillåtande i den här världen.

Jenny: De svagaste punkterna var kanske de gestaltade scenerna, att upptäcka rummen som var som installationskonstverk, där man själv kunde göra tolkningar om vad man var med om. Men själva narrativet och gestaltningen pekade ganska tydligt ut riktningen om hur man ska tolka det här.

Maria: Ja, och vad kommer man bära med sig. Den kommenterar ändå demokratin på olika sätt, en totalitär och helt utsuddad värld full av hierarkier, vad tänker du?

Jenny: Jag kan tycka att det lite ofullständiga och kaotiska var den stora behållningen , det känns som ett öppet och antiauktoritärt verk som gjorde mycket för min upplevelse. 

Maria: Och den stora behållningen för mig var att få gå runt och vara en del av de estetiska verken som presenterades i de olika rummen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".