Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Trollflöjten som skilsmässodrama med referenser till Star Wars

Publicerat måndag 30 november 2015 kl 11.18
"Både kitschigt och vackert"
(4:21 min)
Tryllefloyten i regi av Alexander Mörk Eidem på den norske Opera. Foto: Erik Berg.
Tryllefloyten i regi av Alexander Mörk Eidem på den norske Opera. Foto: Erik Berg.

I Oslo var det i helgen premiär på den norske Operan för Mozarts Trollflöjten i regi av Alexander Mörk Eidem, som ju gjort sig ett namn som Stockholms Stadsteaters succéregissör framför andra - med en förmåga att gjuta nytt liv i klassiker och att till exempel friskt blanda in sångnummer där han tycker att de passar. Anneli Dufva satt i publiken i lördags.

Per Feltzin: Alexander Mörk Eidem har också satt upp både Paraplyerna i Cherbourg och De tre musketörerna - där musiken var helt bärande. Så just Trollflöjten borde väl kunna passa honom, eller vad säger du, Anneli Dufva?

Anneli Dufva: Jo, mina förhoppningar var höga när jag åkte till Oslo - och på vissa sätt infriades de också - inte minst vad det gäller anslaget, som jag inbillar mig att den lekfulle underhållaren Mozart skulle gillat. 

Här är det nämligen Trollflöjten som science fiction, som ett skilsmässodrama i en annan galax, med referenser till både Star Wars och andra rymdfilmer.

Visuellt är det både kitschigt och vackert - scenografen Chrisitian Friedländer, kostymören Maria Gyllenhoff och ljussättaren Ellen Ruge har alla låtit påhittigheten flöda och glatt låtit allt se ut som om det vore melodifestival hos Darth Vader, med rymdvarelser i kören.

Papageno görs av den i Norge kände tv-komikern Atle Antonsen - som ser ut som om han kommer från Apornas planet och som istället för flöjt har fått en tuta att låta med och istället för sitt klockspel spelar på maraccas.

Som du anar Per, han hade publiken i sin hand, och Mörk Eidem har givit honom ett antal tillskrivna repliker som driver med den konservatism som tydligen finns på just denna opera och med operan som konstform.

Per Felzin: Men det är just det. Jag har själv haft lite svårt för Mörk Eidem för att han skojar för mycket, ibland.

Anneli Dufva: Ja, jag tycker ju inte det - jag tycker att han har en unik förmåga att balansera trams och allvar- men, det ska jag också helt uppriktigt säga - att i nivå med hans allra bästa uppsättningar, det är inte denna Trylleflöyten, som den heter på norsk. Fast ändå är det charmigt, oerhört charmigt - och alla föreställningar var slutsålda före premiären - så den är redan en publiksuccé.

Andra aktens väg genom prövningarna, med en stark känga åt patriarkatet och män i grupp - den är också mycket tätare än första akten, både sången och spelet är bokstavligen starkare.

Det finns inte heller något trams i sångpartierna - förutom hos Papageno då, men det ska det väl göra - utan då får det stillna och Mozart och orkestern tala istället.

Och sångarna är - så vitt jag kan bedöma - alldeles utmärkta: Marius Roth Christensen som Tamino, Marie Eriksmoen som Pamina, Henning von Schulman som Sarastro och - Eir Inderhaug som nattens drottning - som i och för sig, apropå påhitt, svävar i luften när hon sjunger den berömda arian med vit mask och en klänning av nån sorts genomskinligt vitt nät med lampor på.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".