Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En sexuell tonårings dagbok

Publicerat fredag 4 december 2015 kl 07.00
Nina Asarnoj om "The Diary of a Teenage Girl"
(2:04 min)
Kristen Wiig, Bel Powley och Alexander Skarsgård i The Diary of a Teenage Girl. Foto: Sony Pictures Classics
Kristen Wiig, Bel Powley och Alexander Skarsgård i The Diary of a Teenage Girl. Foto: Sony Pictures Classics

Nina Asarnoj har sett "The Diary of a Teenage Girl", som är en delvis självbiografisk historia om den 15-åriga Minnies konstnärliga och sexuella uppvaknande på 70-talet i San Fransisco

Filmen The Diary of a Teenage Girl bygger på serieromanen med samma namn från 2002 av Phoebe Gloeckner. Den är ett familjedrama där Minnie spelas av Bel Powley, hennes mamma av Kristen Wiig och mammans åtråvärde pojkvän av Alexander Skarsgård. Filmen är regisserad av Marielle Heller.    

Tänk er ett visuellt möte mellan Wes Anderson och Nabokovs Lolita. Medaljongtapeter och en närgången studie av en kvinnlig tonårskropp. Så kan man enkelt beskriva filmen The Diary of a Teenage Girl. Och om jag ska fortsätta att droppa referenser så påminner filmen också om Per Åhlins ”I huvudet på en gammal gubbe” eller Dunderklumpen, i sitt sätt att blanda live action med animationer. Den här filmen liksom frossar i hippiestetik och 70-talsnostalgi.

På köpet kommer en helt gränslös syn på sex. I en tid där jämställdhet på vita duken är ett debattämne i stort sett dagligen, så skapar den här berättelsen om den femtonåriga Minnies sexuella uppvaknande ändå oro, ambivalens och förvirring hos mig.

Vi har en ung kvinnlig huvudperson som lär sig njuta av sex med hjälp av sin mammas pojkvän, för övrigt utsökt spelad av Alexander Skarsgård. Det är precis så fingertoppskänsligt och begåvat gjort att man i filmens universum tycker det är helt okej att han inleder en sexuell relation med sin tonåriga styvdotter.

Utan att moralisera allt för mycket är det något förrädiskt med både romanen Lolita och den här filmen. Lolita är, i mitt tycke, den kanske vackraste beskrivningen någonsin av sensualism och kroppslig hypernärvaro.

Ett annat litterärt exempel är Suzanne Bröggers tonåriga alter ego som lär sig kärlekens konst av en betydligt äldre herre. Nej, det kanske inte är konstens roll att döma. Och jag hoppas att den här förrädiskt underbara filmen ändå väcker oro utan att bli fördömd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".