Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Alexander Mahmoud ger en ny bild av Sverige

Publicerat måndag 7 december 2015 kl 07.36
Gunnar Bolin recenserar Mellan Rummen
(2:28 min)
Alexander Mahmoud. Foto: Carlos Zaya.
Alexander Mahmoud. Foto: Carlos Zaya.

Alexander Mahmoud är en ung fotograf och skribent som var årets överraskning när de nominerade för Stora journalistpriset tillkännagavs i november. Han var då mest känd som fotograf men hade också publicerat reportage i tidskriften Re:public. Ett om när han återvände till sin barndoms hemby Grimslöv i Småland blev snabbt omtalat, delat och hyllat, och alltså nominerat som en av årets tre bästa journalistiska berättelser 2015. Nu har Alexander Mahmoud byggt ut berättelsen som kommit i bokform under namnet Mellan rummen. Gunnar Bolin har läst.

Det slår mig när jag läser Mellan rummen att utanförskapet hos Alexander Mahmoud är minst trefaldigt. Han har en egyptisk pappa och en slovensk mamma, något som får kompisarna i Grimslöv att kalla honom och hans bror för neger.

Han väger som mest 189 kilo med allt vad det innebär av blickar och problem, och han kan inget av sina föräldrars språk vilket gör att han känner sig utanför både deras och den svenska kultur han växer upp i.

Mellan rummen är dels en berättelse om den vindpinade småstaden där SD-affischer frasar i vinden och dels en om den unge mannen som lyckas bryta sig loss men som inte känner sig hemma i storstadens mediekretsar.

Miljön är för mig som storstadsbo och sommarboende på landsbygden märkligt bekant men beskriven från en synvinkel som definitivt inte är min. Alexander Mahmouds prosa är enkel, avskalad men grundligt genomarbetad.

Mellan rummen är skriven i dagboksform, prosan är precis, det finns emellanåt ett vemodigt, ibland t.o.m sentimentalt drag men helt i avsaknad av något poserande.

Så här är det.

Alexander slits mellan sitt Stockholmsliv och sin uppväxt, mellan broderns kärlek och hans eget raseri över hur brodern behandlas hemma i Grimslöv. Mellan kärlek till mamma och styvfadern och avskyn inför styvfaderns omedvetna rasism.

Men framförallt så slits han mellan hopp och förtvivlan i sin egen kärlek till Shirin, den papperslösa som stoiskt går till Migrationsverket, talar med handläggare och vet att hela hennes liv ligger i deras händer. Shirin som bott i Sverige i 12 år.

Alexander Mahmoud är osäker i förhållande till snart sagt allt, till jobbet, till sig själv som man, som svensk, som ättling till en egyptier och en sloven, som storstadsbo och inte minst - som möjlig att älska, för Shirin.

Jag önskar att Mellan Rummen blir lika läst som Zlatans självbiografi. Nej jag tror det inte, men den har förutsättningarna: den är är lättläst utan att det är synonymt till enkel, den är gripande och vacker och den visar också på en väg ut och upp, även om Alexander Mahmoud och hans Shirin på ett hjärtskärande vis fortfarande är utanför ... Ja vad?

Kanske bara en självklar tillhörighet som många av oss andra känner.

Alexander Mahmoud får mig att komma nära, nära en helt annan känsla. Det är stort.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".