Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Huvudrollen i "Alice resa" går till...känslorna!

Publicerat fredag 11 december 2015 kl 12.30
Jenny Teleman recenserar Alices resa
(2:41 min)
Ariane Labed i Alice resa
Ariane Labed i Alice resa

Lucie Borleteau regisserar filmen "Alice resa" om 30-åriga Alice, spelad Ariane Labed, som fraktar containrar över haven. Jenny Teleman recenserar.

Det finns en ofta fransktalande idé om vad en film kan handla om.

Idén är enkel:

- Vi kan väl göra en film som handlar om en känsla?

- En ambivalent känsla?

- Ja! Inte behöver det hända något särskilt … eller, tja, det är klart, det måste ju hända några saker som gör att människorna i filmen kan visa, agera på och se konsekvenserna av den här känslan då … som det handlar om.

- Dom kan väl … fika? Prata lite. Komma och gå. Lämna varandra så dom kan komma tillbaka så man ser hur känslorna förändrats?

- Ja! Så kan dom väl ligga och kanske ha ett gräl?

"Alice resa" är en sådan film. Den handlar om Alices kluvna känslor av kärlek till två förtjusande män. Och sen finkalibrerar filmen skikten av kännandet, velandet och åtrån, självständighets- och trygghetsbehoven. Hon får återförenas med sin gamla, åka iväg från sin nya, komma tillbaka till sin nya, förskjuta och dras till sin gamla, och känna: Hur tänker jag på dig nu? Vilka perspektiv får jag med dig på lite avstånd, nära?

Alice är också först låg i rang och sen hög i rang i en grupp manliga arbetskamrater - hur förändras känslan av det? Också värt att kolla av i ett par scener. Egentliga konflikter är också strukna, i stället finns en lastbåt, en av de här enorma stålskorvarna som korsar oceanerna på väg till Sydafrika, Norge, Marseille. Alices resa är som maskinrumsingenjör i denna, skakande, skitiga, dunkande jättekropp. Strömavbrott, havslinjer, strandhugg får då istället vikariera som konflikt medan själva skeppet får pysa ut förstärkning och stillsamt dunka fram

nyanser till Alices kåthet och frihetsbekymmer. Det kan också flytta på Alice, stänga in henne, ge henne ett eget rum och vara samma ram till en första resa som blir euforisk och en andra som blir kulen för att känslorna, filmens egentliga huvudpersoner, har krängt. Det är ingen enorm film det här, men ett mycket elegant bevis på att helt vardaglig splittring blir en helt vettig storyline.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".