Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kvinnliga pionjärer och Den nya kartan:

Två designutställningar som stannar vid den svenska industrin som framgångssaga

Publicerat tisdag 15 december 2015 kl 06.00
Maryam Fanni om Kvinnliga pionjärer och Den nya Kartan
(2:53 min)
Pressbild: Gruppbild med föremål från Den Nya Kartan; Anna Petrus, Ljusstakar med flöjtspelande lejon, 1923-24 samt Teburk med lock.
Pressbild: Gruppbild med föremål från Den Nya Kartan; Anna Petrus, Ljusstakar med flöjtspelande lejon, 1923-24 samt Teburk med lock.

Nationalmuseum i Stockholm är stängd för renovering och Under tiden huserar Kulturhuset Stadsteatern den tillfälliga plattformen Nationalmuseum Design. Maryam Fanni har sett två nyöppnade utställningar, Kvinnliga pionjärer och Den nya kartan.

På låga podier och i glasmontrar visas Nationalmuseums nya förvärv: blänkande silverföremål med detaljer i elfenben eller plast, kannor och cocktailglas, schackpjäser i tenn och rejäla krukor i gjutjärn.

Utställningen Kvinnliga pionjärer säger sig vilja fylla lyckor i Nationalmuseums samling, med föremål ritade av kvinnliga formgivare under mellankrigstiden. Namn som Sylvia Stave, Anna Petrus, Tyra Lundgren m.fl., har dolts bakom bolagsnamn som CG Hallberg, Svenskt Tenn och Arabia, och trots sina karriärer har deras art déco hamnat i skuggan av den högt värderade, och maskulina, funktionalismen.

Nationalmuseum erkänner självkritiskt att de varit del i att förstärka det förhållandet genom sina inköp, eftersom de länge såg sitt uppdrag som smakfostrande, och därför inte eftersträvade en bredd i förvärven.

I den bästa av världar så hade museet förflyttat bortglömdhetens horisont och den emancipatoriska historieskrivningen, bortom konstindustrins upphöjda position. Vilka subjekt, vilka material, och vilka slags föremål hade då trätt fram? Frågan är ifall det är något som museet ser som sitt uppdrag idag.

Längre in i samma rum, får de kvinnliga pionjärernas föremål sällskap av sina samtida motsvarigheter. Den nya kartan heter den utställningen, som tar sin utgångspunkt i Skåne.

Curatorn Jenny Nordberg, som själv är formgivare har parat ihop andra formgivare med tillverkare i syfte att få dem att göra produktioner ihop. Ansatsen är att ifrågasätta massproduktion och slentriankonsumtion, och att ge exempel på att det går att producera lokalt, istället för att årligen importera containrar med smörknivar från Kina.

Den här konsumtionskritiska och hållbarhetssträvande uppställningen presenterar en variation av produkter, från en maskinstickad kimono-kofta till planetformade chokladpraliner, och ett champagnebord. Det är väl olika hur hoppingivande det kan kännas. Hur formuleras till exempel en konsumtionskritik som inte gör hållbarhet till en klassfråga?

De två utställningarna är helt skilda produktioner, den ena i klassisk Nationalmuseum-regi, den andra en turnerande grupputställning framtagen av Form och Design Center i Malmö. Men det finns beröringspunkter. I utställningssalen framträder en bild av hur den globaliserade marknaden förflyttat produktion och därmed påverkat formgivarens roll. En annan sak utställningarna har gemensamt är att de inte diskuterar vilken roll begrepp som "Swedish grace" eller "svensk design" har i en internationell kontext, utan stannar vid den svenska industrin som framgångssaga.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".