Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Dubbla negativ" – språkligt elegant men sval

Publicerat torsdag 17 december 2015 kl 09.07
Elin Claeson har läst "Dubbla negativ"
(2:29 min)
Ivan Vladislavic. Foto: Bokförlaget Tranan.
Ivan Vladislavic. Foto: Bokförlaget Tranan.

För den som söker efter böcker från Sydafrika brukar urvalet vara ganska skralt, även om det har blivit lite bättre de senaste åren. Blandningen är förstås lika stor som alla länders utgivning – än är det deckare, än nobelpristagare och än novellister. För något år sedan kom en novellsamling signerad Ivan Vladislavic ut på svenska. Nu utkommer ytterligare en bok av nämnde författare – den här gången en roman som heter "Dubbla negativ". 

Om det är något man får med sig när man kastar sig in i Ivan Vladislavics bok så är det landet Sydafrika. Eller åtminstone staden Johannesburg. Det svischar gatunamn, platsbestämningar och väderstreck över sidorna. Bilar svänger in här, bussar stannar där, fester äger rum i specifika hus, utsikter beskrivs.

Först stör det mig att jag ju inte vet hur det ser ut på alla dessa ställen, jag hänger inte med i referenserna och får inte automatiskt bilder i huvudet. Fast ju längre in i berättelsen jag förirrar mig desto mer ser jag. Vladislavic adderar färg, några silhuetter, dofter, ljud - och staden växer fram. När jag slår ihop boken finns bilderna kvar.

"Dubbla negativ" är en roman i tre delar om en man vid namn Neville. Vi möter honom i tre tider av hans liv, tre tider i Sydafrikas historia. Ett åttiotal under apartheid, där han - till sina föräldrars förtvivlan - hoppar av universitetsstudierna och mest drar omkring; ett nittiotal där han flytt militärtjänstgöring och studerar befrielsen från exil i London och så ett nu - då han återvänt, som fotograf, till ett land han har svårt att greppa.

Neville är en undflyende huvudperson, en småironilsk, överanalyserande betraktare – precis sådan är också romanen. Den vill få mig som läsare att reflektera över vad man egentligen kan se. Vilken beskrivning av en person, ett samhälle, ett land är sann? Kan någon ge en samlad bild och vad kan sparas åt eftervärlden i ord och bilder? Vems minnen räknas?

Jag förstår och kan sympatisera med ambitionen att vrida och vända på de här resonemangen, men resultatet är ändå en roman som står vid sidan av, en intellektuell lek. Språkligt elegant men sval. Det kan låta som ett hårt omdöme – och det är det nog. Jag tackar för känslan av att ha varit i Johannesburg, över dofterna och konturerna av en stad, men jag kommer nog att botanisera vidare i hyllorna på jakt efter en roman som också älskar, krigar och skriker lite.  

Översättning: Julian Birbrajer

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".