Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Måns Hirschfeldt om "Louder than Bombs"

Publicerat fredag 18 december 2015 kl 06.00
"En genomkomponerad filmupplevelse."
(3:05 min)
Från filmen Louder than bombs av Joachim Trier. Bild: Filmfestivalen i Cannes
1 av 2
Från filmen Louder than bombs av Joachim Trier. Bild: Filmfestivalen i Cannes
Gabriel Byrne och Devin Druid i Joachim Triers film Louder than Bombs. Bild: Triart/Emma Engström
2 av 2
Gabriel Byrne och Devin Druid i Joachim Triers film Louder than Bombs. Bild: Triart och Emma Engström

Filmen Oslo 31 augusti blev den norske filmregissören Joachim Triers stora genombrott 2011 och i nya "Louder than Bombs" prövar Trier vingarna med en internationell ensemble. Filmen tävlade i Cannes i våras och vann Bronshästen vid Stockholms filmfestival i november. Idag går den upp på den ordinarierepertoaren.Måns Hirschfeldt recenserar.

Louder than bombs är ju en passande titel för en film som ligger inklämd mellan Star Wars och juldagspremiärerna för den behöver kanske smälla högre än bomber för märkas i den konkurrensen... Fast samtidigt så är det väl raka motsatsen som åsyftas med titeln: att det är tystnaden som ibland kan vara öronbedövande...

Hur då?

Jo, det handlar en familj med en outredd förlust. En pappa och två söner. Mamman i familjen var krigsfotograf men omkom i en bilolycka strax efter att hon kommit hem för att försöka leva ett mer "normalt" liv.

Och det vi snart får veta är det som yngste sonen inte vet - att hon egentligen tog livet av sig. Men att berätta det blir liksom inte enklare när pappan och sonen är på väg in i en galopperande kontaktlöshet som ser ut kan sluta hur illa som helst, man får lite skolskjutning- eller överdosvibbar...

Ett hederligt drama, alltså!

Ja, som hämtar kraft av Joachim Triers märkliga känsla för ett här och nu som både är nära och distanserat på samma gång. Det kan se krasst realistiskt ut men är också extremt filmiskt. Det är också ofta väldigt tyst även när det inte borde vara det vilket ger en alldeles speciell stämning och den dröjer kvar långt efter filmens slut. Och den där säregna lite overkliga stämningen mitt i vardagen är väldigt kännetecknande för Joachim Trier som filmskapare, tycker jag.

Hur skapar han den?

Väldigt viktigt i det här fallet är ju att själva handlingen utspelar sig i det yttre och inre samtidigt. Vi ser både det som sker i filmens nu - men också det som rollfigurerna tänker på eller drömmer om och det som hänt tidigare. Det ligger på olika medvetandeplan men samma berättarplan och det känns helt självklart trots att det är berättarmässigt jädrigt avancerat - mycket tack vare något av den bästa klippning jag sett på länge. Joachim Trier jobbar ju med ett tätt team, samma klippare och fotograf i alla sina filmer och det vilar ett blekt, lite kliniskt ljus över bilderna , det är som om man måst kisa emot vissa scener. Som om någonting blottas och blir genomlyst men det vi då ser är kanske ändå bara är väldigt... vanligt.

Sist men inte minst, det är flera namnkunniga skådespelare...

Det här är sådan där film som den amerikanska karaktärskådespelaren David Strathairn är med i. Om man känner igen honom så vet man att han borgar för på viss vuxenhet och en existentiell ton som också utmärker Louder than Bombs. Sedan är det ju också Isabelle Huppert, Gabriel Byrne och Jesse Eisenberg också, så det är internationell stjärnproduktion. Och en genomkomponerad filmupplevelse.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".