Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Lördagskrönikan i Kulturnytt

Himmel över Sarajevo

Publicerat lördag 19 december 2015 kl 07.00
"Vi hör minareternas sista utrop innan premiärfilmen drar igång"
(3:10 min)
Spår efter kriget på Balkan för 20 år sedan. Bild: Lisa Bergström.
1 av 3
Spår efter kriget på Balkan för 20 år sedan. Bild: Lisa Bergström.
Spår efter kriget på Balkan för 20 år sedan. Bild: Lisa Bergström.
2 av 3
Spår efter kriget på Balkan för 20 år sedan. Bild: Lisa Bergström.
Lisa Bergström. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
3 av 3
Lisa Bergström. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I veckan var det 20 år sedan Daytonavtalet signerades och Sarajevo upphörde att vara en belägrad stad. Under fyra år var staden avskuren.

Och i augusti i år besökte vår kulturkorrespondent Lisa Bergström Bosniens huvudstad.

Det är någon timme kvar innan Sarajevos filmfestival ska invigas. Bergen runt oss är gröna, augustieftermiddagen är het. Och jag letar mig ner mot floden Miljacka bort från Marshal Tito gatan, hoppar från skugga till skugga.

Det är då jag ser den stängda gamla vackra trädörren med snidade ornament, som först ser ut att stå på glänt, sen ser jag att den är låst. Dörren buktar ut, en glipa i mitten, lite grus har åkt ut på vägen genom en glipa vid tröskeln. Färgen är borta sedan länge och i några av sprickorna har gröna växter slagit rot.

Huset bredvid är inakt. Det har en identisk dörr. Har fönstren kvar och i blomsterlådorna står rosa och röda pelargonier.

Jag backar några meter, tar en bild och försöker förstå vad det är jag ser.

Dörren tillhör ett hus utan tak och fönster. En ruin. En björk har växt sig stor i det som en gång var lägenheter.  Det måste ha varit en stor smäll.

Då för lite mer 20 år sedan, när Sarajevo var belägrat, levde jag ett egocentrerat tonårsliv i Norrköping.  Så lite vi visste då och förstod om vad som egentligen hände.

Det jag minns av kriget. Detaljer. Rykten.

Att våra t-shirts inför fotbolls EM 92, med alla lagens flaggor tryckta på magen, var olika. På min t-shirt, den jugoslaviska flaggan. Landet som aldrig kom till spelen. 

Och att de tråkiga gråa skolkorridorerna lystes upp när killen från klassen för nyanlända, som hade lång skinnrock och ett silver-örhänge, satt och hängde vid skåpen.

Och så rykten. Srebrenica. Var det inte nån granne som varit där? De viskades om det, att det han sett var fasansfullt. Det var så långt bort då. Bosnien och Herzegovina. Det belägrade Sarajevo.

Nu är jag där efter bara några timmar med flyg och i bokstånden på torget trängs Zlatans självbiografi med Hungergames och Stieg Larssons Millennium trilogi.

20 år, så lång tid, så lite tid. Ingen tid alls. Skotthål som ärr i fasader och nya köpcentran med designerbutiker och så filmfestivalen. Som just i år firar 20 års jubileum.

Under belägringens sista höst trotsade filmentusiaster krypskyttarna, som gömde sig i bergen, för att ta sig till synagogan, och de filmer som festivalen visade där. Insmugglade 35 mm kopior, projektorer drivna av en elgenerator.

Nu är gatorna fulla av festivalbesökare, jag kryssar fram mellan pressuppbådet och den röda mattan och där på en gård är den stora filmduken placerad. Det är fullsatt, över 2 000 människor under en bar himmel, vi hör minareternas sista utrop innan premiärfilmen drar igång.

Öppen himmel, klara stjärnor, samma himmel som det föll bomber från för lite mer 20 år sedan.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".