Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Vingklippt" av George Brant på Stockholms stadsteater

Publicerat lördag 19 december 2015 kl 08.00
Om den vanliga människan i systemet
(3:05 min)
Ida Steén. Foto: Bengt Wanselius
Ida Steén. Foto: Bengt Wanselius

Stockholms stadsteaters scen Kilen har profilerat sig som en scen för dramatik med politisk och samhällelig udd. Här spelas just nu Adam Price pjäs ”Samtal före döden - Adolf Eichmanns sista timmar” - en föreställning som väckt debatt och nu har monologen ”Vingklippt” haft premiär


 

 ”Pjäsen vill diskutera den vanliga människans medverkan i nazisternas obegripliga folkmord” skriver den danske dramatikern Adam Price som skrivit pjäsen ”Samtal före döden – Adolf Eichmanns sista timmar” i sitt svar till Dagens Nyheters kritiker Leif Zern som ansåg att pjäsen relativiserar förintelsen i och med att Eichmann vid flera tillfällen frågar sig vad israelerna kan komma att göra mot palestinierna. Själv fann jag också kopplingen som indirekt uppstod mellan nazism och palestiniernas sak som rätt olustig – men något riktigt svar ger inte Price i sitt försvarstal, vad hans rollfigur Eichmann säjer eller menar kan han tydligen inte rå över.

 Så premissen för pjäsen blir skev; visst, många av oss skulle bli fega medlöpare och medagerande med kniven mot strupen, men skulle alla verkligen kunna bli en Eichmann? Dylikt formulerade frågor undergräver bara vår förmåga att se vad vi faktiskt är mäktiga att göra.  

 Med detta tveksamma bidrag till vår självförståelse på Kilens scen i bakhuvudet, så är det intressant att se att den senaste premiären George Brants pjäs ”Vingklippt” däremot faktiskt handlar om den vanliga människan och hur systemet, samhället och fosterlandet får henne att döda och vad som då händer med henne. Ida Steén är en stolt amerikansk pilot, i sin fina dräkt som hon kallar uniformen, med sitt plan ”Tiger” – hon ifrågasätter inget, hon njuter bara av det stora blå runt henne och surfar på adrenalinkickarna. Steén är mycket bra i rollen, hon är en reko, liksom renhårig och till synes okomplicerad ung kvinna. Hon gillar öl och sex och vips har hon man och en liten dotter och allt är frid och fröjd – om hon bara fick flyga igen.

 På scenen finns bara ökensand, en pilotstol och en skärm i fonden och nu börjar det svåra, ”en annan öken - samma krig” som hon först tror visar sig vara att sitta i en husvagn i Nevada och styra en drönare. Så börjar nedbrytningen i en process där empati och förmågan att se den andre som en människa inte ryms i uppdragets själva natur. Det här är en suggestiv och välregisserad föreställning som rytmiskt och obönhörligt leder fram till sitt ofrånkomliga slut.

 Hon står där, upplöst och vi ser henne samtidigt på skärmen, i en liten tidseftersläpning, antagligen i den 1,2 sekunders fördröjning som hon själv hela tiden sett det grå landskapet på skärmen genom drönarens öga.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".