Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Raif Badawi - en produkt av sitt samhälle

Publicerat måndag 28 december 2015 kl 08.00
"När han rör sig utanför sitt lands gränser tenderar han att bli enögd"
(3:00 min)
Raif Badawi. Foto: TT Nyhetsbyrån
Raif Badawi. Foto: TT Nyhetsbyrån

Den saudiske bloggaren Raif Badawi har dömts till 10 års fängelse och 1000 piskrapp för sina kritiska blogginlägg. Nu ger svenska PEN ut några av Badawis texter på svenska, i boken "1000 piskrapp", med förord av Sara Danius och Ola Larsmo. Kulturnytts Mona Masri har läst texterna, som publicerades online mellan 2010 och 2012, och menar att Raif Badawi är en produkt av samma saudiska samhälle som han kritiserar.

Egentligen är innehållet i bloggaren Raif Badawis bok inte särskilt originellt.

Han förespråkar grundläggande rättigheter: separation mellan religion och stat, att få uttrycka sig fritt, och andra ståndpunkter som sekulära muslimer länge diskuterat.

Och ändå straffas han i hemlandet Saudiarabien- med tio års fängelse och 1000 smärtsamma förödmjukande piskrapp, varav han mottagit 50- för att han uttrycker sina åsikter.

Det är med största sannolikhet detta - och alltså inte hans texter i sig- som internationella organisationer - med rätta - uppmärksammar honom för.

Men som kritiker vill jag prata innehåll, och det är något med boken som stör mig.

"Diskussionen som Badawi för är också ett imperativ till muslimerna hos oss", skriver till exempel den tyske redaktören i inledningen i samma vi- och dom- anda som Badawi själv.

I en text inför årsdagen av 11 september skriver t ex Badawi om "framfusigheten hos New Yorks muslimer, som gränsar till fräckhet" som han menar "kräver" ett islamiskt centrum intill Ground Zero, där tvillingtornen tidigare stod.

Detta bygge "vars syfte kommer att vara att kläcka nya terrorister" ser han som en "uppenbar förolämpning mot amerikanernas och hela mänsklighetens kollektiva minne", och det är en "chauvistinistisk arrogans gentemot andra människor".

Förutom att det islamiska centret som - med ett judiskt centrum som förebild - inte var något som New York-muslimer "krävde" så felar Badawi också när han i ett svep buntar samman muslimer i New York med terrorister i Al Qaida.

Låt oss försöka sätta oss in i amerikanernas situation, skriver han. "Skulle vi tycka att det var en bra idé om till exempel en jude eller en kristen" begått attentat mot oss, och vi sedan tvingades bygga en kyrka eller synagoga hos honom?" frågar han retoriskt.

Han tycks inte erkänna att det finns muslimer som är amerikaner (eller västerlänningar), och amerikaner som är muslimer. Och att New York-muslimer sannolikt känner större gemenskap med t ex judar på Manhattan än med det "vi" som Badawi skriver fram; vars religiösa identitet inte är dominerande, personer som tar tunnelbanan till kontorsjobbet, och klämmer in en bön före crossfit-passet, som är lika rädda och löper lika stor risk för att drabbas av jihadistiska terrorattentat som alla andra.

Hans tankar om en liberalism för Saudiarabien är intressanta, men när han rör sig utanför sitt lands gränser tenderar han att, liksom sitt hemlands styre, bli enögd, och jag tolkar honom därför som en produkt av det saudiska samhälle som han kritiserar.

För den kritiken är han dock hedervärd, och givetvis bör han omedelbart släppas ut ur fängelset.

Boken är översatt av Birgitta Wernbro-Augustsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".