Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Aki Ollikainens debutroman "Nödåret" skimrar

Publicerat torsdag 14 januari 2016 kl 07.00
Magdalena Brenning Louko: "Ett lyriskt och nyskapande språk".
(2:54 min)
Aki Ollikainen. Foto: Laura Malmivaara/Lind&CO.
Aki Ollikainen. Foto: Laura Malmivaara/Lind&CO.

Den finske journalisten Aki Ollikainen är aktuell på svenska med sin debutroman "Nödåret" som är en berättelse om att överleva svält och kyla i 1800-talets Finland. Magdalena Brenning Louko har läst den.

Hellre svälter Juhani själv än låter sina barn svälta. Fegt, tycker hustrun Marja och lämnar honom på hans dödsbädd för att söka mat åt sig och barnen i St. Petersburg – en resa om 700 km till fots genom snön. Året är 1867 – skörden har slagit fel för tredje året i följd, brödet är slut och längs med de finska vägarna flockas det svältande folket.

Så mejslar Aki Ollikainen fram Nödåret, som är romanens egentliga huvudperson, mer än någon av de enskilda romanpersonerna. Vad som händer Marja och hennes två barn, Mataleena och Juha, är bara ett av hundratusentals liknande öden i Finland och därför finns inte heller något berättarjag.

Perspektivet växlar istället mellan Marja och de priviligierade – främst läkaren Teo, där också namnen speglar tidens maktförhållanden - finska för folket och svenska för den härskande klassen. I sann Povel Ramel anda – och med blott en mening - fångar Ollikainen helvetesgapet mellan dessa världar: ”Vårt folk prövas sannerligen, säger Löfgren och fyller på punsch i Teos glas”.

Lyriskt och nyskapande. Det är Ollikainens språk – i klockren översättning av Ann-Christine Relander – som när Mataleena liknar prästens pälsmössa vid ”en dunig maskrosboll” eller hästens revben påminner om ”fingrar knäppta som till bön”.

En avskalad mening inleder och sätter klangen i varje avsnitt – som ”En bonde måste offras” eller ”Dödens färg är vit”. Genom Marjas hallucinationer blir hungern och kylan vår och scenen där Teo förför en av sina patienter ångar.

Ibland spricker det strama berättandet – som när ”tårarna strömmar nedför Raakels kinder” - och det korta formatet – 144 sidor – tillåter inte riktigt personerna att bottna. Jag vill veta vad Raakel – Teos brors fru - har gjort för att Teo ska tycka att hon är så klok – inte bara att han tycker det - en egenskap som Ollikainen planterar i början av boken och som sedan blir avgörande för slutet.

Men det är egentligen bara en rand anmärkning – en girig sådan - för jag vill ha mer. Ja, denna skimrande debut ger mersmak!

"Nödåret" av Aki Ollikainen, i översättning av Ann-Christin Relander.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".