Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

1000 sidor politisk poesi i Johan Jönssons "dit. dit. hään"

Publicerat fredag 15 januari 2016 kl 06.00
Per Engström: Formar världens konturer med yxa och nagelfil
(2:37 min)
Johan Jönsson. Foto: Bertil Ericson/TT.
Johan Jönsson. Foto: Bertil Ericson/TT.

Poeten Johan Jönsson har tidigare publicerat ett femtontal diktsamlingar och har blivit känd, och tidvis omdebatterad, för sina skildringar av arbete och klass. Idag kommer hans nya bok.

Från sidan 577 citerar jag textraden "Beckettska. Att göra slut på egen röst.". Ja, kanske är det det han gör, Johan Jönson, men i den dubbla bemärkelsen: upphäver sin egen röst.

Jag hade redan tänkt den tanken innan jag kom till sidan 577.

Boken prövar recensenten: alla åsikter och omdömen tycks redan formulerade av Jönson själv - utsagda, knäckta och lagda på hög. Men mina försök att resa irriterade invändningar mot denna matande, eruptiva textmassa - det är ett koketterande med maskinellt mörker och svärta, mannen saknar fullständigt humor -löses upp och liksom bara försvinner: det här är ju grundforskning.

Och med "det här" syftar jag nu främst på författarens tre senaste böcker, en textsamling på ca 3800 sidor, publicerad under loppet av fyra år.

I de två förra böckerna i denna riktningssökande text, till synes utan slut, var presentationen rakare, mindre laborerande. En sorts spräckt talad poesi i spridda strofer, interfolierad med djupt solidariska dokumentära skildringar av låglönearbete på prosa.

Man kan tycka att författaren vid det här laget har gjort tydligt vilken riktning allting pekar åt: hålet och döden. Men det märkvärdiga är att den nya boken snarare ger en förhöjd livskänsla, en tredimensionalitet, som en installation med ett starkt monotont sug.

Jönson arbetar här med en litterär montageteknik med både tydliga och osynliga skarvar och på samma gång rytm och musikalitet som en sorts modus vivendi.

I botten ett slags ambient mässande om tid, tiden, tider, bortom eller framför detta en väv av påståenden, nästan aforismer, skir naturlyrik, atonaliteter.

En alldeles solitär röst som aktar sig för det metaforiskt poetiska, men som formar världens konturer med yxa och nagelfil.

Allt pulserar; typografins grad och vikt, mellanrummen, versalerna och gemenerna, textstråk löper enradigt över slumpade sidor, en fjäril fladdrar med i en filmisk textremsa de första 200 sidorna, och man minns dess spröda vingar 800 knivskarpa sidor senare.

Det är en helt existensiell och politiskt krigförande polyfont enslig poesi.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".