Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"London Spy är första serien på länge som irriterat mig för att den blir FÖR konstig"

Publicerat lördag 16 januari 2016 kl 06.58
Roger Wilson om tv-serien London Spy
(3:00 min)
Ben Whishaw som Daniel Edward Holt i London Spy. Foto: pressbild
1 av 2
Ben Whishaw som Daniel Edward Holt i London Spy. Foto: pressbild
Ben Whishaw som Daniel Edward Holt i London Spy. Foto: pressbild
2 av 2
Ben Whishaw som Daniel Edward Holt i London Spy. Foto: pressbild

Kulturredaktionens Roger Wilson om den nya tv-serien "London Spy" som sänds i fem delar på SVT.

Det börjar med lite skir romantik. Även om seriens huvudperson Danny (Ben Whishaw) i och för sig är ganska hög när han av en slump träffar en joggare på gatan en tidig morgon i London.
Men det är ett kort möte som sätter sina spår. Danny blir fixerad vid den mystiske löparhunken, och lyckas efter lite letande hitta honom, och de inleder ett förhållande.
Dannys lycka är total tills den där pojkvännen plötsligt försvinner. För i och med det så fylls Dannys vardag med spioner, mystiska konspirationer och ond bråd död.


Med en genomarbetad visuell stil tecknas i London Spy ett porträtt av skuggsidan av den brittiska huvudstaden. Prostitution, droger och kinkysex blir pikanta inslag i skildringen, och med en bonus i form av en en inblick i brittisk böghistoria.
Men precis som stackars Dannys liv plötsligt förvandlas till något som mest liknar en vaken febermardröm - så muterar också serien London Spy, och blir successivt allt mer märklig, skruvad och en smula pretentiös.


Det är ganska lätt att hitta svagheter i det här tv-serie-bygget. Handlingen flippar ut, osannolika sammanträffanden inträffar precis hela tiden, och flera av trådarna i intrigen är näst intill obegripliga.Men trots att den här serien har flera svagheter och brister så gillar jag ändå London Spy för att den så tydligt bryter mot en outtalad överenskommelse kring hur en kvalitets-tvserie ska vara, och på vilket sätt den ska berättas.

Trots att det produceras massor av tv-serier idag som utger sig för att vara både högkvalitativa och nyskapande, så framstår de flesta ändå som förvånansvärt konventionella och lika varandra när man jämför med London Spy. Den här serien är för övrigt den första på länge som både irriterat och förbluffat mig i sina tvära kast när den då och då blir lite för konstig för sitt eget bästa.
Till och med den där vanliga realismen, den grundläggande trovärdigheten som trots allt utgör något slags grundbult i det mesta av tv-dramatiken idag, börjar så smått tyna bort i London Spy. Så långt från det rimliga rör sig serien bitvis. Det passar ju i och för sig väldigt bra i en serie som handlar om en person vars historier och berättelser ingen tror på. Sedan är det kanske ett tecken på mina egna hangups att jag trots detta inte kan låta bli att reta mig på smådetaljer, som att en person som sysslar med hemlig forskning inte har en lösenordsskyddad skärmsläckare på sin dator.


Och som om inte allt det här räckte till för att göra London Spy till en udda fågel i tv-världen, så verkar det som om skälet till att det inte blir en andra säsong på serien är att seriens manusförfattare och skapare Tom Rob Smith vägrar. Att tacka nej till möjligheten till en uppföljare efter bara fem avsnitt gör både honom och serien smått unik i tv-världen.

Första avsnittet av London Spy visas på SVT1 den 17 januari. 


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".