Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fadren i nytt ljus

Publicerat torsdag 10 mars 2016 kl 14.04
En fantasifull och avslöjande Fadren
(2:28 min)
Johan Karlberg, Kim Theodoridou Bergquist, Camilla Larsson, Eric Ericson, Pamela Cortéz Bruna i Fadren på Göteborgs Stadsteater
Johan Karlberg, Kim Theodoridou Bergquist, Camilla Larsson, Eric Ericson, Pamela Cortéz Bruna i Fadren på Göteborgs Stadsteater Foto: Ola Kjelbye

Tiden har sprungit ifrån den här pjäsen ett par gånger om, säger regissören Andreas Boonstra om August Strindbergs pjäs Fadren som skrevs 1887. Men ändå har han nu gjort en uppsättning av detta drama om en man som drivs till vansinne av tvivel på om han är far till sitt barn. Det var premiär igår kväll på Göteborgs Stadsteater och Mia Gerdin var där.

Tänk att ett sådant mossigt drama kan bli en så rolig föreställning. Och tankeväckande för den delen. För det Strindberg skriver om, en förälders stora kärlek och omsorg om sitt barn, är tidlöst. Smärtan och oron är verklig, och i en stor föräldrakärlek kan barnets egen vilja komma i kläm och det perspektivet lyfts fram i den här uppsättningen.

Här sitter - lite otippat - fadern, ryttmästarn, spelad av Johan Karlberg med gitarren i knät och sjunger för dottern Bertha. Det bultar av kärlek och Karlberg är trovärdig där han pendlar mellan innerlighet och cynism, mellan tillit och misstänksamhet. Han matchas fint av sin mycket samlade hustru Laura, Camilla Larsson. Exakt hur illvillig är hon egentligen?

Men samtidigt ser vi hela dramat såsom i en skrattspegel då nutiden får kasta sitt ljus in i dåtiden.  För vad regissören Andreas Boonstra gör är att låta ensemblen prata om pjäsen samtidigt som man spelar den, och då blir det dråpligt.  Enskilda repliker lyfts ut och skärskådas, och hela Strindbergs inledningsscen mellan ryttmästarn och pastorn utspelas mellan primitiva dockor, suveränt manövrerade av Kim Theodoridou Bergquist. Eric Ericsson gör ytterligare en lysande prestation som doktorn som inte riktigt vet vem han ska tro på, och låter en ström av skeptiska kommentarer komma ut ur mungipan.

De-kon-struk-tion kallas det, det sägs klart och tydligt från scenen, vi bjuds alla in för att titta in i och bakom skådespelet, en teaterlek som får fullt stöd i Pontus Stenhälls kartongscenografi där alla möbler, inklusive kaminen är inslagna i packtejp – ja, gitarren också, faktiskt!, och det som kanske verkar absurt i början blir snabbt fullständig självklart.

Det här är en fantasifull, avslöjande, lärorik och väldigt rolig föreställning. Kan det bli så mycket bättre?

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".