Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nätterna på Mon Cheri - en suggestiv fantasi om "33-åringen"

Publicerat tisdag 15 mars 2016 kl 07.00
"Palmemordets magnetiska mörker sänker sig"
(3:10 min)
Stefan Lindberg
Foto: Fredrik Hjerling

"33-åringen" var en av de huvudmisstänkta för mordet på Olof Palme, och hans ansikte trycktes på löpsedlarna. 1993 hittades han själv mördad. Nu har författaren Stefan Lindberg skrivit en roman om honom - "Nätterna på Mon Cheri". Kulturnytts kritiker Sofia Olsson har läst boken.

Jag var sex år och först uppe på lördagsmorgonen och minns att mina föräldrar inte trodde mig när jag väckte dem med dödsbeskedet. Eller… var de uppe men i köket och jag tittade själv på tv? Eller…? Hur var det egentligen? Det är som att särskilt viktiga minnen inte bleknar, men de förvrängs och knådas om.

I mitt fall är det inte så noga hur det var egentligen, för "33-åringen" däremot, blev det desto mer väsentligt hur det var den där mordnatten, och den timme han inte riktigt lyckas redogöra för. Var han på bio och såg Rocky? Vad hade han i sin magväska? Och varför snackade han illa om Palme med tjejerna på Café Mon Cheri?

"33-åringen, en svårgripbar man: frikyrklig, nykterist, antikommunist, snacksalig på gränsen till mytoman och vacker som en dag. Som efter att ha blivit hatad av en hel nation i sorg emigrerade till USA, för att sen hittas mördad där 1993.

Stefan Lindberg kallar honom för "Kenneth Swärd", och gör i sin roman "Nätterna på Mon Chéri" drömsk dikt av 33-åringens liv, hans tankar och känslor. Han blandar polisrapporter, vittnesmål, och sin egen fixering vid Palmemordet med ett fiktivt porträtt av en förbryllande man. Det är en komplicerad bok, en hybrid, med skiftande stilar och många lager. Men allt bör läsas som fiktion, understryker Lindberg, samtidigt som han föreslår att boken är "sakprosa ställd på fantastisk grund". Ty sanning och lögn, iakttagelser och spekulationer är, när man kommer till Palmemordet ganska komplicerat.

Stefan Lindbergs språk är helt självlysande i partierna om "Kenneth Swärd". Han skriver lika skarpt som suggestivt, och bygger upp en laddad känsla av att vara alienerad och utanför, samtidigt övertygad om sin egen briljans. Med samma egna men självklara språk skildrar han ett Sverige som liksom stannade upp, där mordet på Olof Palme markerar ett före och ett efter, ett svart hål där vissa fastnar för evigt i vårvintern 1986, drabbade av det "magnetiska mörker" som Palmemordet blir för de som börjar gräva i det. Gåtan som ingen lyckas lösa, där irrgångarna blir fler ju längre in i mysteriet du kommer.

Ibland tycker jag han krånglar till det, redovisar väl många gamla snutar och vittnen som blir svåra att hålla reda på, och tolka. Jag blir förvirrad av alla lager: Är detta ett faktiskt polisprotokoll eller bör jag läsa det som ren fiktion? När det presenteras indicier, märkliga mytomaner och världsomspännande komplotter, vill jag på deckarläsarvis "lösa gåtan". Det går inte.

Palmemordets magnetiska mörker sänker sig.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".