Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ett Pet Shop Boys som borde luta sig tillbaka

Publicerat lördag 2 april 2016 kl 07.02
"Blinkar till nostalgikerna"
(2:44 min)
Neil Tennant och Chris Lowe i Pet Shop Boys är aktuella med skivan "Super".
Neil Tennant och Chris Lowe i Pet Shop Boys är aktuella med skivan "Super". Foto: Britta Pedersen/AP/TT

30 år efter debuten släpper Pet Shop Boys sitt trettonde album "Super". Matilda Källén har lyssnat på en skiva som störs av trendspaning men håller sig kvar på dansgolvet.

Att få ta över Royal Opera House i London är få band förunnat. Att Pet Shop Boys räknas till skaran som får är inte särskilt förvånande, med tanke på den karriär som duon kan blicka tillbaka på.

Nästan på dagen 30 år efter att synthpopduon, alltjämt bestående av Neil Tennant och Chris Lowe, släppte sitt debutalbum "Please" är de tillbaka med sin trettonde skiva "Super", något som i sommar uppmärksammas med fyra kvällar på operan. Det är en bra bit från forna dagars svettindränkta dansgolv, men förmodligen en helt rimlig plats för 10-talets Pet Shop Boys. 30 år efter debutalbumet kan deras egna dagar i klubbens epicentrum kanske betraktas som över. Musiken har dock inte tagit samma kliv utan dröjer kvar på dansgolven, och här är likheterna med både glansdagarna och det förra albumet "Electric" från 2013 flera. Liksom "Electric" släpps "Super" på duons eget skivbolag x2, och de har återigen gjort gemensam sak med producenten Stuart Price.

Uppgiften bakom albumet är tydlig: Blinka till nostalgikerna utan att förlora det samtida fästet. Och resultatet är varierande. Inledande "Happiness" börjar lovande men tycks sedan försöka efterlikna Aviciis house/country-mashups från för några år sedan, märkliga redan när Avicii försökte. "Twenty-something" kan vara riktad till Tennants yngre jag men framstår som lätt krystad snarare än lätt att relatera till – inte minst för en äkta 20-någonting. Detsamma gäller "The pop kids", en visserligen medryckande 90-talssaga full av drömmar om att festa natten lång.

Textraderna bär "The dictator decides", en bitterljuv beskrivning av en diktator som vill bli störtad, men de får i övrigt ovanligt begränsat utrymme. "Pazzo!" är närmast instrumental och bärs i stället av ett minst lika talande housebeat.

Pet Shop Boys kommer inte med något nytt till bordet, men här finns också flera exempel på att de ännu inte blivit helt utdaterade, särskilt när de inte försöker spegla de senaste årens samtliga trender. Dit räknas mötet mellan det högtidliga och ruffiga på "Inner sanctum" och Pet Shop Boys-svängiga "Say it to me".

Pet Shop Boys har varit med och format och kan gott luta sig tillbaka på det. De har trots allt fått nycklarna till operan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".