Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Herr Gustafsson och slumpmaskinen

Publicerat söndag 3 april 2016 kl 20.59
Mikael Timm minns Lars Gustafsson
(3:40 min)
Lars Gustafsson foto: Fredrik Hjerling
Lars Gustafsson foto: Fredrik Hjerling

Mikael Timm minns en författare som i sig rymde en värld. Lars Gustafsson som sedan debuten på 1950-talet skrivit romaner, diktsamlingar och dramer, debatterat och undervisat.

Förlåt Herr Gustafsson att jag tar till orda. Jag vet att Du lyssnar, jag vet att Du tycker att Du borde säga det här själv, då skulle det bli mycket bättre. Jag gissar att Du snart skickar ett mail som inte går att besvara. Ett mail i vilket Du säger vad jag har missuppfattat.

Nå, det här är bara ett radioinslag, men för att göra Dig rättvisa borde jag läsa två texter samtidigt, med kluvna tungor.

För det går att säga vad som helst om Dig. Och så omedelbart motsatsen.

 Nu ska jag göra en utvikning, en sådan som Du var så bra på.

En gång bodde jag granne med en tekniker som visade en liten manick han konstruerat, stor som en tändsticksask. I mitten fanns en svart knapp. Till vänster en grön lampa vid vilken det stod ”ja”, till höger en röd lampa vid vilken det stod ”nej”.

Det var en slumpmaskin. När man var osäker tryckte man på knappen.

Min granne kom från Lars Gustafssons trakter och jag undrar om inte Gud hade försett Gustafsson med en sådan där slumpmaskin. För när Herr Gustafsson var som mest debattglad kunde han leverera vilka befängda åsikter som helst i rasande fart. Ty, som han själv framhöll: han tänkte fortare än en elektrisk skrivmaskin kunde få fram ord.

Bäste Herr Gustafsson, jag tror mig ha kommit på Din hemlighet. Du hade två hjärnor under Ditt jordeliv. En som producerade åsikter i de mest skilda ämnen. Den hjärnan hämtade energi från gnällbältet. En som kunde skriva de vackraste ord, den hjärnan var kopplad till Vintergatan.

Däremellan ligger Kolbäck, Berlin och Austin.

Om någon författare i sig rymt en värld var det Lars Gustafsson. En värld där hela Texas fick plats i hans trädgård, en värld där Kolbäcksån är mäktigare än Mississippi. Herr Gustafsson hade mycket, men inte sinne för proportioner. Just därför såg han tidigare än någon annan hur Folkhemmet krackelerade i romansviten Sprickorna i Muren. Därför kunde han skapa övertygande surrealism i novellsamlingen Förberedelser till flykt. Därför kunde han göra skälmromaner som Bernard Foys tredje rockad. Därför tyckte han sig veta allt om amerikansk utrikespolitik, Wittgenstein, badminton, Bach, hur man servar i tennis och Hegels dialektik.

Du hade så mycket att göra att Du inte hann tvivla. Och varför skulle Du göra det. Tvivlare hamnar i akademin, Du ville längre. In i dikten. Och hemligheten kände Du:

De yttersta tigen har sina mål i sig själva. Som ett bortkastat papper på gatan. Som det sista frostbitna rönnbäret. Som ett förfluget ord av kärlek som någon minns efter femton år, och fortfarande ler åt.

Det är av sådana ting alla ting består.

Och hemligt glöder de av meningslös skönhet.

Men skönheten är inte meningslös, som Du visade så väl. Du bara testade oss läsare för att kolla om vi hängde med.

Det gör vi. Så på med pilotglasögonen, fäll upp klaffarna, rusa motorn och ta Din Messerschmitt till himlens höjd. Snart får änglarna höra allt som är värt att veta om Kolbäck och Universum, och en och annan vingpenna från änglarna trillar nog ned hit.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".