Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Läckaget som poetisk metod i Theis Ørntofts nya bok

Publicerat tisdag 5 april 2016 kl 10.54
Göran Sommardal har läst Theis Ørntoft
(4:40 min)
THEIS ØRNTOFT
THEIS ØRNTOFT Foto: Lars Fynboe

Theis Ørntoft debuterade 2009 med diktsamlingen "Yeahsuiten". "Dikter 2014" är hans andra bok. Göran Sommardal har läst den.

"Dikter 2014" – titeln på Theis Ørntofts diktsamling från samma år både stoltse­rar med prentention och antyder en viss anspråkslöshet: Det här är kort och gott dikter årgångs­året 2014.

Om man ville, kunde man kanske läsa ut en en förening av det ena och det andra i den strategiska poetiska och språkliga uppgivenhet som poeten så up­penbart prak­tise­rar rakt igenom sin existentiella lägesbeskrivning.

Beskriv det som att Theis Ørntoft till­handahåller en poesi som oavbrutet låter samtiden läcka in i personfor­m­er­na, och att det­­ta läckage är hans poetiska metod.

Redan avdelnings­rubrik­er­na i boken ger en finger­visning om den samtida hem­ma­hörig­heten i en värld av hårdheter och efe­märer:

SVART

FREKVENS

VÅG

ELEPHANTOR

ARKTISKT KOMMANDO

I Ørntofts dikter finns ingen plats för politisk appell eller moralisk tröst. Ingen­ting hjälper:

Jag analyserar samhällen med mitt kritiska medvetande  

jag betraktar världen  

med min skarpa blick

men jag tror inte att medvetande och blick är bra för någonting alls, säger jag

I dikterna korsas det abstrakta oavbrutet med det konkreta, som om re­flek­tionen vore oförmögen att längre intellektuellt reflektera, och som om den sin­nevärdsliga er­far­enheten aldrig fick vara ifred för ett skärskådande med­vet­ande.                                  

Allt sker i en löpande framställning strösslad med tidsmarkörer som drönare, djs, Game of thrones och breaking news. Ofta serverat med en bismak av märkvärdighet eller en krass samtidsnihilism:

vem vet om inte Assads död blir vit och tjock som modersmjölk och översvämmar världen. 

Inte heller poesin som sådan erbjuder något om hopp om förnyelse. Ørntoft bju­der på traditionell modernism, branta bilder, emellanåt något surrealistiskt möte mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord.

Det är samtidigt en eklekticism som aldrig blir slapp eller rutinmässig. Hela tiden precist fångad av översättaren Victor Malm.

Världen går ner i skymningen, men i god oordning:

är dina drömmar fortfarande små klick i en fotled av metall?  

pollenpsykos och dimmjuice, knulla mig baklänges       jag är bräckt vatten på burk

jag är en serie sekunder som bara råkar ha följt på varandra 

kanske är jag ännu här när solen går upp  

en eftertext till mina privata koordinater

min breddgrad, min längdgrad, min ryggrad helt, säkert, kanske

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".