Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hardcore är en massaker på både manus och intrig

Publicerat onsdag 6 april 2016 kl 12.42
Roger Wilson recenserar: "Rekord i våldsfrosseri"
(2:37 min)
Ur filmen Hardcore. Foto: SF.
Ur filmen Hardcore. Foto: SF.

Hardcore är gjord av Ilya Naishuller, sångare i det ryska punkbandet Biting Elbows som tidigare gjort våldsamma musikvideor. Nu har han använt det greppet i en hel långfilm. 

Hardcore är en film som gärna vill utge sig för att vara sensationell. Den första actionfilmen som berättas helt i ett förstapersonsperspektiv, berättar marknadsföringen. Eller, för att vara lite mer exakt, så kan man väl säga att kameran har samma perspektiv som i ett så kallat first person shooter-spel. Som förstapersonsskjutare ser vi det på skärmen som personen vi spelar ser, som vi sen reagerar på med vapnet som vi håller i.

Och i den här filmen så ser vi det som huvudpersonen Henry ser. Han vaknar upp på ett operationsbord, utan minne och med större delen av kroppen utbytt mot reservdelar och metalldetaljer. Och efter bara någon minuts lugn kastas vi snart in i vår första eldstrid tillsammans med Henry, utan att veta riktigt vart vi är på väg och vem som är vän eller fiende.


Det där förstapersonsperspektivet är däremot inte så nytt. Det har använts på en del olika sätt genom filmhistorien - från The Lady in the Lake från 1947 till skräckfilmer som The Blair Witch Project och Rec. Men här är det betydligt mer likt ett spel än en traditionell film. Och det fungerar faktiskt oväntat hyfsat för en hel film. Det är väl bara scenerna där huvudpersonen springer och hoppar och klättrar som blir lite väl guppiga om man har anlag för åksjuka.


Nej, det som är det plågsamma med den här filmen är att man inte bara lånat in spelkulturens estetik utan också vad ett liv är värt i ett spel av det här slaget. På film är det ovanligt med en mordkavalkad i den här omfattningen. Det finns några få andningspauser här och där, men annars är det kulsprutor, handgranater, eldkastare, knivar som sprättar upp kroppar, stympningar och huvudmosande nästan hela tiden. Och givetvis ett obligatoriskt besök på en bordell. 
Det enda som ger den här massakern ett visst underhållningsvärde är några inslag av svart humor och ett musikalnummer. Men det där musikalnumret kan man förstås inte släppa igenom utan att lite nervöst påpeka att man faktiskt kan gilla musikaler och vara hetero samtidigt.


Som ett rent experiment är den här filmen säkert intressant. Inspelad som den är på en billig kamera och med ett något slags rekord i våldsfrosseri. Men som filmrecensent är jag fortfarande bortskämd med de där små grejorna som kallas för manus och intrig. Och här är Hardcore verkligen spektakulär. Spektakulärt torftig och tom. Det är inte ens c-actionfilmsnivå vi talar om.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".