Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

I sitt eget lilla paradis - Negar Nasehs "De fördrivna"

Publicerat torsdag 7 april 2016 kl 07.45
Jenny Aschenbrenner om Negar Nasehs De fördrivna
(2:41 min)
Negar Naseh
Foto: Adam Nilsson

Författaren Negar Naseh debuterade för två år sedan med romanen "Under all denna vinter" där fiktionen samsades med en skrivardagbok. I nya romanen "De fördrivna" håller hon sig kvar i det skönlitterära, Jenny Aschenbrenner har läst en tunn roman om ett stort ämne.

Det börjar bli varmt, i stenhuset med utsikten på Sicilien. Våren kommer krypande och avger löften om högsommarens förintande hetta, men än finns svalka i skuggorna. Där i huset finns en man, Filip. Han är konstnär av det kommersiella slaget, han gör bilder som säljer. Där finns också en kvinna, Miriam. Hon är den som vaggar deras lilla barn till sömns, dagarna och nätterna i ända. Det är det hon gör. Och så lyssnar hon på Lill Lindfors. Hon städer inte direkt, struntar i att gå ut med soporna även när stanken av ruttnande mat fyller hela huset.

En slarva, helt enkelt, dessutom dricker hon för mycket och röker.

Filip och Miriam lever en sorts dröm, hon är forskare och kan liksom han flytta sitt arbete till detta lilla paradis. De kan bestämma själva. Men vad gör de med sin frihet, hur förvaltar de den? Illa, får man väl lov att konstatera efter att ha läst Negar Nasehs täta, avskalade roman om den sommar där deras lilla paradis på allvar börjar vittra ner och lämna ruiner efter sig. De lyckas inte ens vara lyckliga, än mindre på något sätt bidra till någon annans lycka.

Dels är den något slags svärta inne i Miriam som hindrar henne från att bara älska sitt barn, som tvingar henne mot ginflaskan och de mörka tankarna. Dels är det drunknande flyktingar där ute på Medelhavet, en pågående humanitär katastrof som gör sig påmint när Filips vän dokumentärfotografen kommer på besök.

Ingen av dem lyckas riktigt bry sig om det. De drunknade ute på havet, de flyendes lidande glider på ytan av deras upptagenhet av det egna.

Negar Naseh målar vackra ytor med sitt språk. Hon skapar tydliga rum där tydliga människor rör sig i samtidigt välbekanta och nya mönster, hon har en blick för mänskligt beteende. Men samtidigt är det för många outtalade trådar som tycks löpa under berättelsen men inte stiger fram mellan raderna för att dessa två, Miriam och Filip, ska bli riktigt begripliga. För mig förblir de figurer i ett vackert kartlagt mönster.

Negar Nasehs exakta hantering av orden gör De fördrivna till en angenäm läsning, men svalkan i gestaltningen och det lite konstruerade i situationen, i de två frivilligt fördrivna, gör att den stannar där, vid ett uppritande av situationens yttre gränser, en karta över ett tillstånd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".