Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Marit Bergman samlar kraft på svenska

Publicerat fredag 8 april 2016 kl 08.00
"Hon är inte en förortsmammornas Krunegård"
(2:56 min)
Marit Bergman har släppt sin första skiva på svenska.
Marit Bergman har släppt sin första skiva på svenska. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Sju år efter sitt förra albumsläpp återvänder popdrottningen Marit Bergman på svenska. Matilda Källén har lyssnat på "Molnfabriken", en skiva av finaste popvirke med viktiga budskap om samtiden - mitt ibland molnen.

”Jag visste aldrig då, att det är hit jag längtat”. Med de orden, på "Molnfabrikens" allra första låt, skapar Marit Bergman en plattform för sin återkomst, gjuten av Bredängs asfalt och trygghetens alla illusioner.

Hon snörade dansskor på 00-talet men försvann sedan, åtminstone från det egna musikskapandet; lämnade New York och kanske en krossad dröm för en Stockholmsförort.

Sju år senare är hon tillbaka med sitt femte album, nästan påstridigt relevant, med flera nyheter, där den största är skiftet från engelska till svenska - lika naturligt som välkommet.

Melodierna sjuder och pickar och virvlar, det här är svensk pop av finaste virke, men vid en första anblick kan låtarna tyckas nästan vardagsbanala. Så är inte fallet: Marit Bergman är inte en förortsmammornas Krunegård, hon ser bortom egna gatuhörn. Hon beskriver det nästan bäst själv, när hon talar om sina texters komponenter: där finns en "granithård känsla av realism, omgärdad av glittriga moln som skriver det där man inte kan säga med vanliga ord". Och precis så är det. Det märks kanske som allra tydligast på låten "En sommardag på stranden", den som börjar som en solig berättelse om att traska ned till trygga Mälaren med saft och barn, men vars kärna utgörs av alla de andra barnen, de som doppar tårna i samma men andra vatten: på Gazas stränder, i Medelhavet. Samtidigt blir även det personliga allmängiltigt, särskilt på "Ibland gråter jag bara för att tiden går", vars titel säger kanske allt.

Det märks att det är hit Marit Bergman längtat, och kanske blev "Molnfabriken" också helt nödvändig. Nu, när det blivit viktigare än någonsin att samla både tankar och bundsförvanter. På sista låten "Landet" stämmer de upp i kör: Marit Bergman, Cherrie, Tove Styrke, Frida Hyvönen och flera kvinnliga artister. Våra tårar på sommarstranden gör kanske ingen skillnad, men vi är starka tillsammans, och jag hoppas att Marit Bergman fortsätter göra oss uppmärksamma på det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".