Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bland män och får och bräkande tussbollar och oändliga plattvidder

Publicerat fredag 8 april 2016 kl 09.29
Jenny Teleman talar med Andrea Valderrama om ett isländskt brödradrama på film
(3:09 min)
Theodór Júlíusson i Bland män och får.
Theodór Júlíusson i Bland män och får. Foto: Foto: Scanbox.

Fårpoesin ljuder i regissören Grímur Hákonarsons andra film, om en avlägsen jordbruksdal på Island där kärleken till djuren är tung som bly. Jenny Teleman har sett filmen.

Länkar till fler aktuella filmrecensioner längst ned i artikeln

"För Inget i detta land har spelat större roll, fåret har varit sammanflätat med bondens arbete och liv, framtiden var ljus när våra får mådde bra, dystra var de nätter då flocken blev mindre."

Så kan det låta, men jag ser först och sist landskapet, de där mjuka grågröna isländska plattvidderna som sträcker sig och sträcker sig och så, nästan som en sorts misstag, dyker det på den där blåsiga jättetallriken upp två små vita sockerbitar, vita hus. Men det är inget misstag det är en hel gård där människor – här två gamla vemodiga, trumpna karlar – sköter, avlar, badar och älskar  sina får. Två bröder i sjuttioårsåldern i tjockt ylle, Kiddi och Gumi låter det som de bägge kallas, så vi stavar det så, som inte pratat samman på fyrtio år. Har de något på hjärtat skickar de hunden med en papperslapp i munnen.

 – Men varför har de inte talat med varandra?

 Jo, ser du, det får man inte veta förrän 57 minuter in i filmen. Och det berättar kanske en del om andningen i den här berättelsen. För det här är en dröjande film, regin tar sig lojt tid att titta på broder Gumi när han värmer sin fårgryta i mikron, den hinner med snön, gubbarnas hem, deras nattlampor, pussel, julstök och nakna vänliga kroppar, den hinner med de där bräkande välskötta tussbollarna som kliver ut och in ur deras hus och registrera att djuren bär allt de mjuka de två knarrarna har inom sig.

Och den hinner med en fantastisk traktorfärd där bror mjukt och lite äcklat, helt tyst, skovlar upp dyngfulle bror med grävskopan och med skoveln höjd kör hela den överljusa vägen in till samhället och försiktigt dumpar honom som en bal hö utanför akuten, vänder och åker hem till fåren.

 – Dröjande landskap säger du, är det en högtidlig film?

 Nej, detta är ingen psalm, inget skillingtryck över tvenne bröder i karg nejd som sleto och stredo, det handlar om jordbruk och en stillsam vardaglig, trovärdig total katastrof som bara är viktig just för dessa människor just där. Och från inledning till slutscen har bröderna förflyttats från två arga distanserade prickar på den väldiga tomten till två foster, nästan tättinpackade i en livmoder av snö. Och det känns inte ens särskilt sökt. Det är skickligt att gå i land med.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".