Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Överlevarna låter sorgen skratta

Publicerat onsdag 13 april 2016 kl 10.36
Jenny Teleman om Folke Rydéns dokumentär
(3:20 min)
Ur filmen överlevarna - det tionde året av Folke Rydén
Arne och Brita tillbaka i Phuket. Ur filmen Överlevarna - det tionde året Foto: Camilla Sagerström

Hur går man vidare när man förlorar ett barn? Eller en hel familj? I Folke Rydéns dokumentär "Överlevarna" får vi följa ett antal personer som gjorde just det vid tsunamikatastrofen i Thailand på annandagen 2004. Jenny Teleman har sett dokumentären, som nu går upp på bio.

- Det ser ut som ormar som åker upp, men det är ju brunt vatten, som närmar sig vår bungalow.
Julia.

Har ni någonsin hört uttrycket ta sig en bra gråt? Denna märkliga fras som antyder att man kan använda sin sorg som vitamininjektion, som en tupplur eller kanske som något ännu mer stärkande, befriande.

Sällan har jag sett denna lakoniska, instrumentella uppmaning, att använda sin känslighet, för att sedan kunna snyta sig och se framåt passa bättre än som beskrivining på Folke Rydéns dokumentär Överlevarna tionde året.

Om en ny familj handlar det. Om Boel som förlorat man och två söner och nu bor med Brita och Arne som förlorat sina makar. Hon två barn han ett, men han är också den enda av dem som står med den gyllene fågeln i sin hand. Dottern som överlevde. Stora dottern Julia som då 2004 trodde hon var ensam kvar på flygplasten i Phuket efter vågen men som plötlsligt fick syn på Arne.

Vid orden...pappa!! slänger han sig över flygplatsbänkarna och över henne och håller sedan sin blåslagna dotter till tidens slut.  

Och det sista Jakob sa till mamma Boel var - titta mamma, jag kan simma. Det känns bra!

Jag säger ju det. Det är en bra gråt.

Ett för att man blir tårögd själv. Den enkla och komplicerade berättelsen om hur några medelålders svenskar överlever det faktum att familjen drunknade berättas genom bilder, bilder och fler bilder på deras barn. Riktiga lekande barn som fiskar, är bebisar i badkaren, dansar i köket. Och nu är döda allihop. Ser jag dem ser jag mina och alla farmödrar och all världens tomma gymnastikskor som borde vara fyllda med liten fot. Och jag ser dem som gått från att vara förälder till att nu vara...ja vadå?

Två. För att sorgen här får vara stenhård, oväntad och farligt rolig. För vad messade egentligen Boel till sin älskade väninna Brita när hon till sist fick resa hem från semestern med tre urnor i handbagaget. En man och två söner.

Skrev hon verkligen? Resan gick bra. Pojkarna höll sig lugna.

Ja, jag tror att humorn är vårt andrum svarar Boel, vår vila, för att stå ut.  

Det finns mycket mer som kunde frågats om i Överlevarna tionde året. Men det där är dess kärna. Och tabu bryts. Till exempel, man klarar sina barns död. Man kan det.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".