Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Suzanne Ostens "Flickan, mamman och demonerna" läskig som en skräckfilm

Publicerat fredag 15 april 2016 kl 07.00
Suzanne Ostens "Flickan mamman och demonerna". Foto: TriArt
1 av 4
Suzanne Ostens "Flickan mamman och demonerna". Foto: TriArt
Foto: Sebastian Dannebom
2 av 4
Foto: Sebastian Dannebom
3 av 4
Esther Quigley som flickan i Suzanne Ostens Flickan, mamman och demonerna. Foto: TriArt.
4 av 4
Esther Quigley som flickan i Suzanne Ostens Flickan, mamman och demonerna. Foto: TriArt.

Suzanne Ostens nya film Flickan mamman och demonerna, om en flicka som lever med en psykisk sjuk mamma har blivit omdebatterad redan före premiär eftersom Statens medieråd velat göra den barnförbjuden medan Osten själv ser det som en barnfilm. Jenny Aschenbrenner har sett den.

P1 Kultur - podd. Vad säger barnen själva om Suzanne Ostens film?


Vad ska vi göra med demonerna? När de står i hörnen och väser sina befallningar, när de får mamma att tro att det är förenat med livsfara att tvätta barnets kläder?

Och vad ska vi göra med vetskapen om att det finns barn som bor i demoners kungariken, under hela sin långa, sköra barndom, och inte slipper ut därifrån förrän de vuxit sig vuxna, eftersom ingen omkring dem orkar se att det är så det är?

Vi ska orka se.

Och Suzanne Osten har skapat en berörande, färgsprakande och emellanåt till och med rolig långfilm utifrån sin egen erfarenhet att vara just ett sådant barn.

Som tur är har flickan Ti en envis moster som inte ger sig förrän hon hittar sin syster och sin älskade systerdotter. Efter att systern kapat alla band och stängt in sig i en lägenhet med sitt barn, och med demonerna. Därinne bygger hon sin egen värld med sönderslaget porslin, samlade sopor och trasiga lampskärmar - ett labyrintiskt universum som bara hon förstår den djupare innebörden av.

Ändå lyckas Ti ta sig ut därifrån och gå i skolan i nästan ett helt läsår innan det blir farligt på riktigt. I skolan finns barn som accepterar henne som hon är, trots att hon går dit i samma smutsiga vita klänning varje dag. Och där finns en fröken som ser henne.

Skådespeleriet, framför allt Maria Sundbom som mamman och Ester Quigley som flickan Ti, är fantastiskt lyhört och nära.

Och det är flyhänt berättat - spännande och fängslande, trots att stora delar av handlingen utspelar sig inne i psykosens rövarkula. Tis klaustrofobiska liv inne i lägenheten med sin mamma blir också betraktarens klåda. Där är otäckt. Demonerna får fysisk gestalt i rummet som en rad kostymklädda figurer med gråbleka ansikten och brinnande blickar.

Vissa scener är skrämmande som en skräckfilm, andra krypande obehagliga, men tillsammans ger de en av de mest helgjutna gestaltningar av en psykos som jag sett. Och då blir det ibland nästan outhärdligt, alltför djupgående obehagligt för att jag skulle ta med en riktigt liten och skör på just den här filmen. Men för de lite större och stabilare är det en människofilm om kärlek och lojalitet och om demoner som inte går att brotta ner på egen hand.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".