Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Veckans ord: Medborgare

Publicerat torsdag 14 april 2016 kl 11.29
Jenny Aschenbrenner om två betydelser och ett stort dilemma
(3:37 min)
Medborgare Vreeswijk, 1969
Medborgare Vreeswijk, 1969. Foto: SVT Bild.

Varje vecka låter vi en medarbetare sätta fingret i luften och fånga ett ord i tiden - ett begrepp, en term, ett namn, en benämning som säger något om vår tid, här och nu. Den här veckan, Jenny Aschenbrenner om "medborgare".

Det var en sen lördagsnatt, jag hade varit på 50-årsfest i Stockholms innerstad och färden hem till förorten gick oundvikligen via en stans stökigaste tunnelbanestationer - Medborgarplatsen.

Och visst var där bråk.

En ung tjej gråter hejdlöst, tre vakter håller hennes fast, trycker ner henne mot golven och skriker åt henne. De släpar henne mot en låst metalldörr i kakelväggen och hon skakar av skräck. Jag stannar tvärt i steget. Utan att känna till förhistorien vill jag ändå veta: vad händer här?

Det står redan två andra oroliga civilister, utan band till tjejen, och bevakar händelsen. Jag sällar mig till dem och när en av vakterna ställer sig riktigt nära, konfronterar mig och frågar: "vem är du?" som i "varför i helvete lägger du dig i?" svarade jag på uppstuds "jag är bara en medborgare som undrar vad som händer här".

I samma ögonblick som jag uttalar ordet börjar det smaka konstigt. Illa. Medborgare. Vem är jag att brösta upp mig enbart baserat på nationaliteten i mitt pass, är min rättsliga svenskhet det som ger mig rätt att ingripa om en medmänniska utsätts för något som jag uppfattar som ett övergrepp?

Naturligtvis inte, inte i mitt moralsystem. Men kanske ändå i maktstrukturen, att det gör det lättare för mig att stå där bredbent och ha synpunkter, det och min medelålders medelklassighet och mitt ljusa hår och ljusa hud.

Men varifrån kom ordet?

Medborgargarden finkammar villaområden i jakt på det som sticker ut, beväpnade med de hotade privilegiernas medborgerliga rättighet, baseballträn och pepparsprej.

Svenskt medborgarskap som ett nästan omöjligt tillstånd av vila från ett alltmer utdraget utvisningshot.

Medborgarskap som ska kunna villkoras för den som inte fötts mellan en svensk kvinnas ben, för den finns inga brott så allvarliga att hens rättsliga statsstatus någonsin kan hotas.

Medborgarskap som jag i möte med uniformerade män med hårda nypor, håller framför mig som en sköld, ett skydd.

Så ser jag hur Daniel Suhonens runa över poeten Göran Palm i Expressen fått rubriken "Medborgare Göran Palm är död" och minns den tidiga barndomens skäggiga trubadurer, hur de spelade visor om fred och solidaritet och hur de gärna använde det där ordet: medborgare. Medborgare Vreeswijk inte minst.

Idealisten medborgaren. Medborgarandan. Att vi med varandra är boende inom samma landområde och därför har en skyldighet gentemot varandra. Men också att vi står i bredd, jämsides, inte en framför den andra, inte en på den andres axlar.

De två betydelserna ligger i ordet, bortanför det sakliga konstaterande av statens och människans ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

Och i ordets vackraste och fulaste konnotationer ligger ett av vår tids största dilemman inbäddat: hur enas vi runt solidaritet med varandra samtidigt som vi godtar att vi är splittrade, olika? Hur nedmonterar vi nationalstatens avarter utan att krossa dess förtjänster?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".