Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Debutroman i skarven mellan det som börjar och det som tar slut

Uppdaterat måndag 18 april 2016 kl 08.13
Publicerat måndag 18 april 2016 kl 06.00
Jenny Aschenbrenner om Lina Josefina Lindqvists debutroman Skarv
(2:38 min)
Lina Josefina Lindqvist
Foto: Karin Björkquist

På en ö allra längst norrut i Europa utspelar sig Lina Josefina Lindqvists debutroman Skarv. En berättelse om Maren, på väg in i vuxenlivet och kanske på väg bort från ön. Jenny Aschenbrenner har läst den.

Skarven är den där fågeln som bajsar ner hela öar och får alla växter att dö - en svartfjädrad mästerfiskare med brett mellan vingarna och dåligt rykte.

En uppstoppad skarv står stelnad mitt i en rörelse i den hotellreception där Maren ser utländska turister komma och gå, tillfälliga besökare som tar sig till denna norra Europas karga avkrok för att beundra den hänförande midnattsolen och det spektakulära fågellivet, men som efter några dagar vänder tillbaka till den stora världen igen. Medan Maren blir kvar.

Med det stora, såriga hålet efter pappan som accade bilen och drog, genom tunneln som förbinder ön med fastlandet. Med mamma Jorunn som tömmer karta efter karta med sömntabletter och rör sig trögt mellan sovrummet och tv-soffan.

Brorsan Finn, undanglidande. De vilda katterna som hon matar i farmors förfallna gamla hus trots att hela bygden vill se dem avlivade.

Skarv är en debutroman med en varsamhet inför detaljerna i ett vardagsliv en bit bort från allfartsvägarna. En vindpinad ö i Nordatlanten där drömmar bort ses som svek. Men Maren drömmer ändå efter ett liv bortom öns fjärilsformade kuster, hon vill ut, till stora världen.

Så kommer istället en liten skärva av världen till ön. Först i form av hemvändaren Geir som ska begrava sin far och doftar av storstadsparfym och något annat - frihet kanske? Men alltför snabbt gör sig hemmastad, både i Marens armar och öns gamla upptrampade fållor. Viktigare då genom Tristan, den excentriske gamle amerikan som kommer för att övervaka invigningen av sin mors konstverk och som med sin blick - vänd inåt och bakåt mot sitt eget förflutna - öppnar Marens ögon för en annan sorts flykt än den genom tunneln.

Lina Josefina Lindqvist skriver lågmält och precist om fåglars flykt och ishavets starka underströmmar, om längtan, frustration och ett ärvt hus dränkt i kattpiss. Hon låter landskapet och klimatzonen färga språket, romanen utspelar sig under de sköra, bländande veckor då solen skiner dygnet runt men mörkret ligger och hotar i skuggorna. Hon återkommer till vissa bilder, vissa tanketrådar, de kontempleras, tuggas om, tills de mognat. Och rörelsen som går genom berättelsen är trevande, får växa fram där i skarven mellan vuxen och barn, mellan utflyttad och kvarstannare där Maren står och väger denna sommar. Det är insiktsfullt och vackert.

Övrigt:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".