Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Snoppar och sardiner på Dramaten

Publicerat måndag 18 april 2016 kl 08.01
Jenny Teleman om rolighetsnivån i Rampfeber
(2:17 min)
Ur "Rampfeber".
Ur "Rampfeber". Foto: Roger Stenberg

På Dramatens stora scen är allt uppochnedvända världen. För där spelas just nu en slå dörrar fars i regi av en av Stockholms Stadsteaters största namn Alexander Mörk Eidem. Mina Benaissa pratade med Jenny Teleman som sett pjäsen.

– Ja, det spelas fars och Torkel Pettersson och Lotta Tejle bland andra får kuta upp och ner för trappor och tappa sardiner och snubbla på väskor och ramla genom pappersväggar och jobba med lössnoppar. Det går sådär, flera är blodiga i slutet, två har tappat sina byxor och en hamnade i foajen.

Oj..

– Ja oj. Det hela är ett litet Mörk Eidem bus. Pjäsen handlar om en sur ensemble som försöker sätta upp en fars, "Under lakanen", i regi av Helena Bergström. Man få se dem genrepa på scenen, man får se hur det ser ut bakom scenen när de spelat några gånger och till sist hur tossig sista föreställningen blivit när alla varit osams och legat med alla under en lång spelperiod. Det är en oerhörd komplicerad och svårspelad pjäs det här, då den dels så att säga består av alla dessa entreér och dörrar som bygger en sängkammarfars och sen ska då allting dessutom gå fel med alla stick och all tajming i sista akten för att det ska bli roligt och det kräver exakt lika mycket precision som om det skulle gå rätt om du hänger med...

Ja jag tror det, men hur blir det då, metafars på Dramaten av Stockholms Stadsteaters älsklingsgosse? Vad gör han?

– Ja, för det första retas han med Dramaten, med bilden av det kungliga konservativa teaterhuset. Att Rolf Skoglund är svår på spriten, att Lotta Tejle föraktar genren och tidens förflackning till den milda grad att hon klamrar sig fast i en gammal Ibsenklänning, och att alla alltid ska slåss. Dessutom vill han skoja med Helena Bergströms kändisskap, det är ganska kul, hon framställs som en synnerligen slem gammal Bergman. Och sen älskar regissören just en sån här idé. Repetitionsprocessen är nåt Mörk Eidem använt många gånger i sina uppsättningar, en sorts sömlöshet mellan att Göra teater och att Se på Teater.

Okej, miljondollarfrågan...hade du roligt?

– Aj, jag väntade på den...jag skrattade inte så mycket, andra i salongen skrattade så de skrek. Det är premiär på en tekniskt svår pjäs, det är fortfarande lite stelt och skådespelarna verkar räkna i huvudet ibland. Hur recenserar man humor? Pjäsen har ett inbyggt problem eftersom man får se ganska stora sjok av den medvetet dåliga uppsättningen under lakanen för att fatta något. Jag hade inte så kul, du hade kanske haft det...jag fegar ur.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".