Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Odammig "Ensam" av Alfhild Agrell på Östgötateatern

Publicerat tisdag 19 april 2016 kl 07.30
"Ensam" om en kvinna som trotsar patriarkatet
(2:10 min)
Peter Jansson, Marika Strand och Caroline Harrysson
Peter Jansson, Marika Strand och Caroline Harrysson Foto: Ola Kjellbye

 Alfhild Agrell tillhör kretsen kvinnliga dramatiker som, samtida med Strindberg och Ibsen, var otroligt populära på 1880-talet men som sen föll i glömska. På 2000-talet väckte SPETS-projektet - ett samarbete mellan flera teatrar, liv i pjäserna igen. Östgötateatern spelade då Agrells stora succé ”Räddad” och följer nu upp med ”Ensam” från 1886 som hade premiär i Norrköping i helgen.

Maria Edström har sett "Ensam".

 

Hur ska man spela Alfhild Agrell idag? Det går inte riktigt att som med Strindberg och Ibsen bråka och leka och vända uppochner på alltihop – för Agrells pjäser är inte på det viset kända klassiker. Utan de skrevs för sin tid, välgjort och välkonstruerat och för tiden väl så provocerande, men nu?

Här på Östgötateatern har regissören Martin Rosengardten fått ta över den tidigare men nu insjuknade regissören Torbjörn Astners regi-idé och det brukar inte vara avundsvärt. Men det blir förvånansvärt lyckat och sammanhållet; det börjar lugnt, spelstilen nertonad och liksom ”nutida”. Marika Strands Thora, ensam mor som vägrar att falskeligen anlägga fru-titel småpratar med sin gamle vän doktor Sandén i Per Burells lite sträva men godhjärtade framtoning.

Och allteftersom intrigen rullar på så vrids även spelstilen upp likt den vridscen som används mycket raffinerat. Thoras dotter Yngva spelad av Caroline Harrysson är kär i Peter Janssons Allan, en ung löjtnant och hur ska deras förbindelse accepteras av Allans fosterfar i Peter Sundbergs gestalt? Speciellt den aningens löjliga och komiska förljugenhet som vidlåter de bägge herrarnas porträtt lyfter och stiliserar på ett uppiggande vis. Även tjänsteanden fru Rask gör Kerstin Eriksson till en välgörande excentrisk matrona.  

 För allt rör sig runt denna fråga – huruvida en kvinna som trotsar patriarkat och konvention får vara sann och stå för den hon är. Utan att betala ett alltför högt pris och utan att bli, ja – ensam. Och den som tycker det känns som ett dammigt gammalt problem behöver nog bara lyfta blicken lite ut över världen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".