Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kärlek och politik i formsäker barnteater

Uppdaterat onsdag 20 april 2016 kl 06.21
Publicerat onsdag 20 april 2016 kl 06.21
Jenny Aschenbrenner har sett "Mamman" och "Dinosauria"
(2:33 min)
Dinosauria
1 av 2
Foto: Jonas Jörneberg
Mamman
2 av 2
Foto: Henrik Dahl

Turteatern och Teater Tribunalen är två av Stockholms mest uppmärksammade och radikala fria teatergrupper och denna vår satsar de båda på teater för barn. På Turteatern spelas Nils Polettis Dinosauria och på Tribunalen Mamman av Åsa Lindholm. Jenny Aschenbrenner har sett båda.

"Gör motstånd!" Den lille barnarbetande, bleksiktige Pavel delar ut flygblad till fabriksarbetarna, för det får han plikta med sin frihet när den onde direktören befaller att fängsla honom. Men det är det värt när till och med hans rädda lilla mamma vågar kliva fram och ställa sig på talarplats och ropa: nu är det nog!

Den politiska frigruppen Teater Tribunalen backar inte från sin ideologiska riktning när de nu gör teater för barn. Mamman av Åsa Lindholm är baserad på Maxim Gorkijs roman En mor och handlar om en riktigt miserabel liten industristad där alla arbetar sig döda i förtid i direktörens fabrik och bara Pavel vågar säga ifrån. Det är nästan lite styltigt i sin tydlighet, men oj så vackert och poetiskt i sitt formspråk. Erik Holmström och Maja Kall har tillsammans skapat en dockvärld i papp, en gråskalornas dystra universum som samtidigt ger ett skimmer också över det tunga och svåra. Barnarbetare lever i vår tid också, modet att göra motstånd behövs mer än någonsin, och det är vackert att ett så konstnärligt formsäkert scenkonstverk får ge röst åt det budskapet. Jag berörs.

Hos en annan av Stockholms frigrupper är det istället kärlek och dinosaurier som är i centrum när de satsar på scenkonst för barn. Turteaterns Dinosauria är en saga om en växtätare och en köttätare som förälskar sig i varandra men vars kärleks slits isär av de alltför olika kostpreferenserna. Här får publiken vara med och tycka och styra historien åt sitt håll och emellanåt blir berättandet väl fluffigt och riktningslöst. Men också här har gruppen, regissören Nils Poletti med scenografen Albin Werle och kostymören Hanna Rönnbäck, verkligen bemödat sig med att skapa ett eget, förtrollat universum. Publiken bjuds in till ett litet tält och mot den vita tältduken projiceras filmer och bilder som öppnar upp rummet mot fantasins oändliga värld. Skuggspel mot målade fonder, svindlande filmade bergochdalbanefärder, charmerande dinosaurier med människohuvuden i de gapande käftarna - här är det teatermagi, en suggestiv introduktion i hur stor världen kan bli om man öppnar luckan mot konsten. Och så extra fint med ett brutalt och absurt slut för inget är ju så tråkigt som kärlekssagor som slutar i ljusskärt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".