Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mönsterglädje och filosofi i tecknad Profeten

Publicerat torsdag 21 april 2016 kl 06.00
Nina Asarnoj recenserar den animerade filmen Profeten
(2:25 min)
Den faderlösa flickan Almitra i en animerad version av den världsberömda boken Profeten av Kahlil Gibran.
Den faderlösa flickan Almitra i en animerad version av den världsberömda boken Profeten av Kahlil Gibran. Foto: Njutafilms

Kahlil Gibrans världsberömda tankebok Profeten är lite som en citatens egen skattkista när det kommer till bröllopstal och namngivningar. Nu har denna visdomens källa, skriven redan 1923, blivit en animerad film om den faderlösa flickan Almitra och hennes mamma Kamila som jobbar som hembiträde åt konstnären och poeten Mustafa, som sitter i husarrest för sin politiska aktivism. Filmen är regisserad av Roger Allers som också gjort Lejonkungen.

Nina Asarnoj, du som har sett Profeten, finns det några likheter med Lejonkungen…?

Ja, det skulle vara det här med att förlora en förälder. Det är nästan absurt hur vanligt det är i animerade sagor att barn förlorar sina föräldrar. Men Almitra i Profeten är en överlevare, hon klättrar på taken, stjäl bullar och karameller på marknaden, vägrar att gå till skolan och ger verkligen sin mamma gråa hår. Hon försöker få ordning på sin vilda dotter men det är ganska svårt.

Men apropå Lejonkungen, är det här en klassisk Disneyfilm?

Nej, inte alls, den utspelas i den fiktiva kuststaden Orfalese som sannolikt ligger vid östra Medelhavet och bara när det gäller färgsättningen är det en helt annan miljö som beskrivs. Det är inte gult och rosa och turkos som i Insidan ut och inte heller bladgrönt och frodigt och blommigt som i Miyazakis filmer. Det här är en stad nära öknen och det avspeglas i husens färg, det är mer brunt och gult och sandfärgat – en otroligt vacker film. Och när det gäller animation handlar det också om representation. Det är ganska tunt med tecknade filmer som går upp på bio som utspelar sig utanför Europa. Här har en tjej med rötter i Mellanöstern huvudrollen, vilket är befriande.

Jaha, och hur går det med klokskaperna ur boken Profeten, talet om kärlek, frihet och konstens betydelse…?

Det är faktiskt väldigt kreativt gjort, det är som om filmen består av två delar, en är berättelsen om den busiga Almitra som blir sedd av den kloke poeten och frihetskämpen Mustafa, han förstår hennes särart och personlighet och de blir vänner. Och infogat i huvudberättelsen är partier som handlar om förtryck, vänskap eller ondska och då lämnar filmmakarna helt det linjära berättandet och får kreativt frihetsfnatt och blandar mönster och fåglar och kroppar som smälter ihop och streckteckningar som förvandlas till nya former. Ja mycket ser ut som i den där nya målarböckerna för vuxna. Påminner också om den klassiska Disneyfilmen Fantasia som ju gjorde animationer till klassiska musikstycken.

Men vem ska se filmen, är den för barn?

Ja absolut! Den är från 7 år och det enda bekymret är att den är textad, men då får väl de vuxna teaterviska, historien är angelägen och lätt att följa med i och mönsterkonsterna passar både för barn och vuxna. Det där kärleksfilosoferandet kan ju också vara intressant även för yngre, och tankarna om att man alltid kan vara fri inuti sitt eget huvud är ju peppande för alla åldrar även om det inte går att filosofera sig ur alla skitlägen i livet.

Nina Asarnoj
nina.asarnoj@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".