Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Åsneprinsen som vågade drömma

Publicerat måndag 25 april 2016 kl 14.06
Anneli Dufva om Caroline Hainers Åsneprinsen
(2:55 min)
Caroline Hainer. Foto Louise Enhoerning
Caroline Hainer. Foto Louise Enhoerning

"Inte helt hundra" var titeln på Caroline Hainers romandebut för några år sedan. En uppskattad bok som handlade om en ung kvinna och hennes relationer. Nu följer journalisten och författaren Hainer, född 1976 och uppvuxen i Stockholmsförorten Hagsätra, upp med "Åsneprinsen". Berättelsen om Jim, även han född någon gång på 70-talet, även han uppvuxen i Hagsätra.

Intervju. Möt författaren Caroline Hainer i Lundströms bokradio i P1

Det gör ont i hjärtat att följa Jim. Hans ensamhet är så stor, hans liv alltmer ödsligt.

Men vad är sociologi och vad är psykologi? Den frågan gnager i mitt huvud när jag läser den här romanen. Den följer nämligen Jim, från en detaljrikt skildrad barndom, från mellanstadieår med tryckare och popcorn, från lägenheten där han bor med sin pysslande, utåtriktade mamma och sin tystlåtne far, över deras skilsmässa, till några år i innerstaden, studier på universitetet, en relation med Vasastadstjejen Vera, för att sedan vända åter till Hagsätra och lärarjobb på samma skola där han en gång själv gick.

Jim, som älskar flygplan och England, som tecknar och tänker, men som bär på en underlig oförmåga till handling. Han kan helt enkelt inte ta några beslut. Han vet inte vad han vill. Eller han vågar inte formulera det för sig.

Caroline Hainer skriver fram denne snälle, men sävlige Jim. Hon låter honom hamna mellan de gamla kompisarna från förorten och den prydligare Vera, som från var sitt håll ställer krav på honom, ifrågasätter varandra. Klasshatet som vännen Mats omedelbart väljer som enögd hållning och sluggeraktigt ger uttryck för. Veras vänliga, välvilliga, medfödda säkerhet som inte tolererar angreppen. Jim, som väl är kär i vackra Vera, men inte vågar tro på det, eller tro på sig själv. Mats som utmanar hans feghet, men inte ser sitt eget förtryck i de krav han ställer på Jim.

Alltså: vad är vad? Är det Hagsätras brist på självförtroende som format Jim, eller är det bara sådan han är? Hainer verkar vilja svara: förorten. Hon låter mot slutet av romanen den en gång så kaxige Mats få säga ”Det största misstaget man kan göra här i livet är att tro att man bestämmer över sitt eget öde.”

Och ändå inte. För i den lite förvirrade kamp Jim för, i den vilja han ändå besitter,så finns det en märklig riktning. Han tar sig medvetet tillbaka – både till förorten, till den ännu ensammare fadern och han försöker göra något viktigt med barnen i skolan.

"Åsneprinsen" är en lågmäld roman, men som faktiskt till sist handlar om det stora i att våga. Att drömma. Att våga drömma. Och den får mig att gråta lite.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".